tinnie

Ja, och det med besked, jag har dammat och dammsugit, moppat golv och bytt dukar. Alla kristallglasen är diskade. Vet ni hur dammiga och solkiga slipade kristallglas blir? Det är snudd på snuskigt att titta på. Glasen i sig är ju inget man använder till vardags. Nu är dem glänsande fina.  Det ligger juldukar på matbordet i vardagsrummet, på vitrinen i vardagsrummet, på skänken i hallen. Små jultavlor är uppsatta här och där. Det
verkar som om det kan bli lite jul här hemma trots allt. Jag lär väl kanske få lida i morgon, med ganska mycket smärta kan jag tänka, med tanke på vad jag har haft för mig under dagen. Granen tog vi in i går, så att den skulle få "hänga" till sig och släppa ner sina grenar lite. Vi hittade en jättefin och tät gran. Tommy och jag satte i belysningen därefter klädde  Johanna och jag den. Måste erkänna att den blev ganska fin, åtminstone om man jämför med förra årets gran. Den hade all sköns färger, precis som barn brukar vilja ha det...MASSOR av FÄRG.

Johanna verkade dock ganska nöjd över att det bara var röda kulor och hjärtan, lite garntomtar och lite sån't som hon har gjort på dagis. Självklart massor med glitter, i Johannas tycke så skall allt glittra, glitter är jättefint och så mysigt. Det är så "prinsessigt"  Hon tyckte att granen blev fin, eftersom den dessutom är ganska tät, så tyckte Johanna att den kunde bli bra som koja. Jag fasar för att hon får för sig att krypa in under den. Det skulle förvisso vara en ganska kul syn, men stackarn skulle bli stucken av alla granbarr.

Innan städdjävulen tog sitt grepp om mig, så där på förmiddagen, ställde jag mig och bakade skorpor.  Synd bara att det tar så lång tid innan dem torkar. Det är ju viktigt att dem är riktigt torra, annars har man något segt att tugga på och det är inget jag direkt längtar efter. Nej, krispiga, spröda skorpor det vill jag ha gärna med ett glas mjölk! Det är MUMS.

Heidi tittade förbi en stund och lämnade Johannas julklapp. Heidi, hon är min allra bästa väninna, finns där i alla väder och ställer alltid upp. Jag älskar henne för den hon är! Hon är Johannas fadder och var den som hälsade Johanna välkommen till världen på midsommarafton anno 2003 när vi hade namngivningen för henne. Jag skulle inte vilja ha någon annan fadder till henne. Det är lite som en bonus!! :-)
Heidi frågade hur mycket jag hade gått ner... svaret som alla får just nu, som frågar: Jag vet inte, jag ska inte väga mig förrän på julaftonsmorgon. DÅ får vi se, vad vågen säger!  Jag är själv jättenyfiken! :-)