tinnie

Spirit vaknade vid 02,00 och ville ha mat. När jag höll på att fixa flaskan till henne, så hör jag Johanna i trappen. Säger åt henne att gå upp och lägga sig igen. Det gör hon, när jag har matat Spirit så hör jag hur Johanna gråter. Självklart går jag upp till henne och då visar det sig att hon är rädd, mörkrädd. Jag tar henne i famnen och talar om för henne att det inte är något att vara rädd för, utan att mörkret är bästa sättet att skydda sig själv. Efter en stund frågar jag om hon vill ha ett glas mjölk och en skorpa, det ville hon så vi gick ner igen. Spirit låg i insatsen och var jättenöjd och snackade som bara den, hon hade minsann inte en tanke på att somna om. Johanna drack ett glas mjölk och åt en ½ skorpa med ost medans jag tog en kopp te, vi pratade om rädslor. Jag berättade för henne att även jag blir rädd i bland... och jag också en gång i tiden var fruktansvärt mörkrädd,
Johanna frågade om hon fick sova hos mig och vilken mamma kan neka sitt barn det när det är ledset och rädd... inte jag i allafall.. så när Spirit väl somnade så gick vi upp, Johanna hämtade sin kudde och rusade in i sovrummet och formligen kastade sig i sängen. :-) Jag la Spirit i hennes korg och sedan kröp jag själv ner, Johanna kröp upp på min arm och låg vaken en stund.
Hon sov sedan till 07,10 då hon kom ner som ett litet yrväder och talade om att hon var hungrig. Fixade frukost till henne och sedan satt vi och pratade lite. Frågade om hon sovit gott och det hade hon inte gjort... bara när hon fick sova hos mig! ;-) Det var ju tur att hon fick några timmars god sömn i allafall.

Barn ska vara trygga och inte behöva känna sig rädda.....

Ha en strålande dag!

Fick Johanna roa sig med. Hade hittat fyra små julfigurer på RUSTA, som hon fick måla. Hon började med en tomte, sedan ville hon inte måla mer.Jag plockade undan och ett par timmar senare så var det dags igen. Hon plockade fram färger, figurer och vaxduken som hon ska  ha under när hon håller på att pyssla. Den andra tomten gjorde hon inte klar, när hon ansåg att hon inte ville måla mer, sa jag åt henne att plocka undan efter sig. Det blev massor av sura miner, men jag gav mig inte. Har hon plockat fram så får hon plocka undan.
När hon upptäckte att det snöade så blev hon eld och lågor... medan jag tänkte i mitt stilla sinne...jaha, då är det snart dags att ut och skotta snö.. så man kommer ut med bilen. Det positiva med det är ju att  man får motionen på köpet. .
Ja, jo.. jag ska nog villigt erkänna att jag tycker det är lite mysigt när det snöar, men det får inte bli för mycket av det goda. Nu kom det ju inte så mycket snö, utan det blev ju bara ett tunnt täcke på marken, inget att gå ut och skotta.
Johanna har skaffat sig låtsas kaniner som ska ha mat 2 gånger om dagen. Det är några stenar och nu när det började  snöa så ville hon ta in dessa. Jag talade om för henne att kaniner har päls och vill helst vara ute (jag vill inte ha massa stenar inomhus!) Johanna köpte inte det här utan talade sakligt om för mig att hennes kaniner hade minsann ingen päls, utan var stenar och dem frös. Vad säger man då? Jag blev ganska mållös! :-)

Ha det bäst - Nu ska jag krypa tillbaka ner i sängvärmen.

Idag var jag med Johanna till jourtandläkaren, eftersom hon hade fått något i tandköttet som såg ut att kunna vara en varkula. Det visade sig att det var en afte.. en förkylningsblåsa.
På väg hem i bilen så frågar Johanna mig

- Mamma har du många ägg i din mage?
- Ja, jo det har jag nog.
Johanna är tyst en liten stund och säger sedan...

-Men mamma, då kan det ju blir många mer bebisar...

Snacka om att redan längta efter fler småsyskon.

Sitter här igen och det med en Stor balja te, Irish cream. Spirit somnade ganska tidigt igår kväll så hon vaknade här vid 3 tiden och var hungrig.
Tänkte jag skulle berätta om en episod som utspelade sig här hemma i går morse. Johanna kom ner och sa

- Förlåt mamma!
- För vad, sa jag..
-Jo, för att jag inte talade om för dig i går kväll att blomman åkte i golvet...jag försökte fånga den.
-Men lilla älskling, du sov ju när jag kom hem från min promenad i går.. och då är det ju inte lätt och säga något.
-Men mamma, jag försökte verkligen fånga den med mina händer.
-Det gör inget, jag kan fylla på ny jord om det behövs. Du behöver inte vara ledsen för det. Det är ingen fara.

Det handlar om att jag har en ganska stor porslinsblomma ståendes på en bokhylla i TV-rummet och i ärlighetens namn så står den urdumt till. Det har väl bara varit en tidsfråga innan den skulle få sig en flygtur.
Hur som helst så kollade jag om jag behövde fylla på jord och det behövdes inte.
Tommy berättade för mig att hon hade försökt sopa ihop jorden som kommit på golvet och hade fått i hop en ganska stor hög, men tydligen så hade det blivit henne övermäktigt, helt förtvivlad hade hon gått ner till Tommy och bett om hjälp.
Ska ändå säga att jag uppskattade att hon talade om det. Det talade jag också om för henne.

Johanna är en väldigt innovativ liten tjej. Jag har ägnat nästan 2 dagar till att städa hennes rum. Hon har så mycket småplock och samlar på allt. Hur som helst, så ska ju hennes dockor ha mat. Till mat har hon rivit små små pappersbitar och dessa har hon blandat med pärlor och pusselbitar. Detta hittade jag nog på alla tänkbara och otänkbara ställen. I väskor, i små askar och i hennes köksleksaker för att nämna några. Vet ni hur kul det var att rensa ut detta? Jag fyllde två stora plastpåsar med sådant pappersriv och pärlor, för inte sjutton orkade jag sortera ut det. Jag plockade ut pusselbitarna. Resten åkte i soppåsen. Johanna tyckte iallafall att det blev fint på hennes rum och jag har talat om för henne att rummet nu ska vara städat varje kväll innan hon går och lägger sig, annars så blir det inget lördagsgodis. Jag är nämligen så innerligt trött på att hela tiden behöva tjata på henne att hon ska plocka ihop på sitt rum. Ja, jag vet att vi har olika syn på vad som är städat och ostädat. Vi får väl se om det funkar...

I går eftermiddag var grannens flicka inne och lekte med Johanna och det är väl helt ok, men när vi hade ätit middag och flickan hade gått hem så går jag upp på för att göra Spirit nattefärdig, tittar in på Johannas rum och håller då på att få spadruttan. Tommy hade sagt till att de skulle städa innan hon gick.
Då har dessa två små damer rivit upp sängen, i sängen har dem ställt Johannas nattuksbord, legolådan, docksäng och massa andra saker... för att bygga en koja. Grannflickan hade lovat att komma tillbaka när hon hade ätit, men eftersom jag vet med mig att även de gör kväll efter middagen så antog jag att hon inte skulle komma. Det här talade jag om för Johanna och hon blev självklart jätteledsen. Hon fick städa upp själv. Jag tyckte lite synd om henne, men jag tänkte att Nej har jag nu lagt så mycket tid på hennes rum, så får hon faktiskt städa själv. Självklart sa jag till henne att jag tyckte synd om henne. Hon städade och var förtvivlad. Så nu får jag väl införa att städning ska påbörjas när jag börjar med middagen. Det är ju inte meningen att hon ska behöva städa efter både sig själv och sina kompisar. Det får därför bli så, för hennes skull. Min stackars lilla stora tjej!

I lördags var det åter dags för simskolan, något Johanna tycker är jätteroligt. Vi samkör med en granne, vars flicka också går på simskolan. Så, det var alltså grannens tur att köra den här veckan. När de kommer hem så ber jag Johanna ställa badkassen i tvättstugan och det gör hon utan problem. Hon går sedan upp på sitt rum för att någon minut senare ropa ifrån trappen.. -Mamma, jag glömde ta av mig trosorna när jag bytte om, så de är också våta. Jag frågade henne,  hur kan man glömma ta av sig trosorna... då svarar hon mig: Men mamma, det är sånt som händer i bland.
Jag kunde inte annat än skratta. Visst det är inte lätt att komma ihåg allt, i allafall inte när man är 5 år gammal (Inte när man blir äldre heller för den delen).

Innan Johanna stack till simskolan, så gick jag ut på en promenad, jag kom fram till att jag gick någonstans mellan 6-7 km, kände att jag faktiskt skulle kunna gå ännu längre. Jag njöt verkligen av den här promenaden. Bra musik i öronen och bara jag och mina tankar.

Johanna och grannflickan lekte hela dagen, jag hör hur dem spolar vatten i badrummet på övervåningen. Går upp för att kolla vad dem håller på med...ja, då badar de en docka och diskar lite. Jag säger åt dem att det är helt ok, men att det är städ som gäller när dem är klara.
När grannflickan sedan ska hem, så säger både jag och Tommy till att det är dags att börja städa efter dagens lek. Jag får som vanligt tjata lite. Tittar in i badrummet och håller väl på att få stora dåndimpen, badrummet ser ut som ett bombat Sk**hus. Går in till Johannas rum och säger till tjejerna att dem har ett badrum att städa också. Ställer mig frågan... varför måste man _alltid_ tjata..när det handlar om något som inte är så där jättekul att göra! Jag gillar inte att känna mig som en tjatkärring. Är det bara jag som får tjata? Nåväl, tjejerna hade haft kul i allafall och det är väl ändå huvudsaken.

Hmmmm...finns dem? Ja sannerligen det gör dem.
I går var Johanna en sann ängel, hon hade sån't tålamod och var helt underbar. Jag var ett monster över halva dagen, Spirit hade nämligen fått för sig att ha en riktig skrikdag, hon skrek i stort sett hela dagen, tog sig små powernaps... troligen för att hämta andan så hon skulle orka skrika lite till. När klockan börjar närma sig lunchtid så brister det för mig.. jag förvandlas till den där elaka mamman som jag absoulut inte gillar. Johanna ifrågasatte mitt agerande och jag kunde inte annat än att tala om för henne att det var för att jag var så kanonslut och trött på att Spirit skrek oavbrutet. Jag skämdes även hur jag var. Det är väl inte meningen att jag ska föregå med så dåligt exempel!!!  Johanna säger då, men mamma bebisar skriker i bland. Hon kanske är hungrig! Tyvärr gick ju även mitt dåliga humör ut över min Johanna. Usch vad jag kände mig usel.. det var bara att be om förlåtelse.
När vi hade ätit lunch klädde jag på Spirit ytterkläder, satte henne i bilbarnstolen och sa åt Johanna att hon skulle sätta på sig sina ytterkläder så vi kunde åka till mormor en sväng. I bilen somnar Spirit direkt, men så fort vi kom upp till mormor, så var det som att trycka på en knapp... vadå ska jag sova...Nej glöm det.. jag ska protestera, så var det igång igen. Vi fikade lite hos mormor och sedan gick vi ner till kupan för att titta lite... Johanna hittade en liten julinspirerad pappask och en luciaängel som hon ville ha och det fick hon ju.
Jag hade Spirit på armen och hon somnade till... en liten kort stund. När vi sedan kom upp till min mamma igen så ville Johanna se Peter Pan, men eftersom klockan började dra sig så det var det ju dags att röra sig hemmåt. Jag sa till henne att hon kunde ta med sig filmen hem och se den hemma. Då gick det bra att åka hem...- Mamma ska vi inte åka snart!
I  bilen på väg hem så vaknar Spirit, men håller sig lugn... tills vi kliver innanför dörren här hemma, då var det dags igen. Jag fixade en flaska till henne och satte mig, tog 3 djupa andetag och började mata henne... höll på att somna! När hon hade ätit så slumrade hon till, jag vågade knappt röra mig i rädsla av att hon skulle vakna.
Tommy kom hem strax efter 16 och det första jag sa till honom... -Nu är hon din... hon har skrikigt hela da'n och jag är slut i huvudet.
Det slutar med att jag ändå lägger  henne i insatsen till vagnen.. och där låg hon och sov så gott.. så där som bara bebisar kan göra. Hon sover fram till 20,00 då hon vaknade av att hon var hungrig. Jag gör iordning mat till henne, matar henne och går sedan upp för att göra henne natteklar, lägger mig med henne en liten stund.. trodde jag.. Jag måste ha somnat till för att jag vaknade med ett ryck och då är klockan 21,10,
Tommy nattade Johanna  vid 20 när han hade läst en saga så  gick jag  in och sa godnatt och talade om för henne hur stolt jag var över henne, hennes underbara tålamod mot sin mamma som varit ett monster nästan hela dagen.. då säger hon -Mamma jag älskar dig över allt annat.. då var inte tårarna långt borta.... Denna underbara lilla ängel.
Så ja.. Änglar och Monster dem finns. :-)

En sammanfattning av dagen.
I morse gick jag och Johanna till dagis. Det var ju sån't strålande väder. Johanna hade pratat med pappa på onsdagkvällen och sagt att om det var fint väder så ville hon gå till dagis, men hon ville också gå hem om mamma hade mellis med sig. Eftersom det fina vädret faktiskt höll i sig, så gick jag bort till dagis och hämtade henne också. Hade mellis med mig, varm mjölk och o´boy pulver en termos med tevatten och en tepåse, en dubbelmacka med leverpastej till Johanna och en med ost till mig. Spirit fick en flaska med välling eller rättare sagt bröstmjölksersättning och var så kanon nöjd med det.
Vi stannade vid den lilla lekparken vid ån. Där finns ett litet rastplatsbord. När vi hade ätit vårt mellanmål så lekte Johanna, den här gången hade jag tagit med mig sandleksaker, det var något Johanna uppskattade.
Hon bakade sandkakor, med choklad.. så frågade hon mig om Spirit tålde choklad! :-) Jag sa att Nej det gör hon inte. Johanna tog ingen större notis om detta utan sa att det skulle minsann vara lite choklad även på hennes kaka. So be it!
Den här gången hade jag kollat att batterierna i kameran var fräscha och inte helt utbrunna. Tog lite kort när Johanna hoppade i vattenpölar och även borta på lekplatsen

Johanna och jag hade en jättemysig eftermiddag när vi var på väg hem från dagis. Hoppas att kvällen fortsätter i samma anda. Jag är övertygad att mina små liv somnar ovaggade i kväll, med tanke på hur mycket frisk luft de har fått idag! Jag tycker Johanna har varit jätteduktig som gick både till och från dagis utan att protestera! :-)

I går sov jag till 09,00 kanonskönt och verkligen välbehövligt. Tommy tog hand om tjejerna. Johanna lekte på sitt rum och Spirit sov när jag kom ner. Strax efter 11 ringde Johanna till en kompis och frågade om de kunde leka. Innan Johannas kompis kom, så tog jag mig en promenad, det var jätteskönt, trots att vädret var ganska grått. Kände att jag behövde inhandla något till mellanmålet på eftermiddagen. När jag kom hem igen, så hade kompisen kommit och Johannas första fråga var "Mamma, när ska vi äta mellis?" Hallå... vi har ju precis ätit lunch!! Tyckte jag i allafall...då var klockan 13,30.. vi åt lunch vid 12.
Dukade fram för mellis strax efter 14 och efteråt ville de båda tjejerna  pyssla. Jag dukade av och tjejerna torkade bordet, de fick ta varsin halva... annars hade det ju varit orättvist. Vilket är ett idag vanligt förekommande ord i vår familj. Efter pysselstunden, ville Johannas kompis gå ut, men det ville inte Johanna... den prematura tonåringen kom fram i henne. Vilken cirkus. Det slutade med att jag blev ilsken och talade om för min lilla kära dotter... "Att ska du bete dig så illa som du gör nu, så kan du glömma att du och dina kompisar för bestämma något när ni är här och leker, då bestämmer mamma... så nu min älskade vän, så sätter du på dig ytterkläder och går ut och leker. DU har inget val, utan det är det som gäller. Johanna började väl gråta och tyckte säkert att jag var världens elakaste som inte tog hennes parti. Väl ute så hade tjejerna tydligen ganska kul.. för när de kom in igen...så var de jordiga från topp till tå. De hade roat sig med att hoppa i våran jordhög som vi har liggandes på baksidan och alla vet ju att blöt jord blir nog så geggigt. :-)
När Johannas kompis sedan blev hämtat, så talade jag om för Johanna att vi skulle ha ett allvarligt samtal. Det hade vi också. Jag talade sakligt om för  henne att om man ville ha något igen, så fick man också ibland offra något. Tog sedan  massor med exempel om att det inte alltid var så att jag ville fixa middag, men jag måste... att det inte alltid var så att man ville göra saker och ting men att man faktiskt fick ställa upp på vad andra också ville ibland. Att man faktiskt måste ge lite för att få något igen. Sedan sa jag väl något som jag ångrade lite efteråt, men orden var redan sagda... och det var att jag inte trodde att Johanna kunde vara så okamratlig, som  hon var mot sin kompis igår... hon som alltid brukar vara så kamratlig. Johanna började gråta och sa att det trodde inte hon heller att hon kunde vara. Jag vet inte om det var rätt eller fel av mig att säga så!  Men ibland så tror jag att man också måste våga säga vad man tycker även mot sina små, även om det kanske inte alltid är så klyftigt och kanske gör ont i ens hjärta! Självklart så ska man säga till när man tycker något är fel i ett beteende.. men ändå.. allt handlar ju om hur man säger det! Man kan ju faktiskt säga en sak på en miljon olika sätt och som därefter tolkas utifrån hur man har sagt det! Eller har jag fel?

Det kan man lungt säga att Spirit hade i går kväll, den lilla stackaren skrek så hon var nästan blå i ansiktet. Tänk om man kunde ta det onda ifrån de små. För visst gör det ont i hjärteroten när våra små har ont någonstans? Och ska man vara helt ärlig, så är det ganska jobbigt för oss vuxna att höra de små skrika också. Jag tyckte jag provade allt, jag bar runt på henne, jag vyssade, rygg och rump dunk.. Inget hjälpte. Hon grät förtvivlat. Till slut visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, men så kom jag på vad en av personalen på BB hade sagt... ett bad, kan få de små att slappna av och då släpper även det onda i magen. Sagt och gjort.. jag ut i badrummet, tappade upp ett  bad åt Spirit och lät henne bada en stund. I badet var hon jättenöjd, snackade lite och tyckte tydligen att livet tog en annan vändning. När hon var färdigbadad och hade fått på sig en ren pyjamas så gjorde jag mig själv i ordning för natten. Tog med mig Spirit och gick och la mig. Det tog nog inte så där jättelång stund innan både jag och Spirit sov... så uppenbart så hjälpte badet, eftersom Spirit förblev lugn och sansad och väl lyckades komma till ro.
Nu ska jag dricka mitt te och sedan ska jag nog gå och lägga mig igen, i Johannas säng, eftersom hon har ockuperat min...

Tjingeling

Jag promenerade upp till dagis för att hämta Johanna. Hon blev väl inte så där överlycklig över att behöva gå hem. Men när jag talade om för henne att vi skulle äta mellis ute så blev hon eld och lågor, för det var ju precis det hon ville. :-)
Hade tagit med mig kameran och hade tänkt att ta lite bilder, men upptäckte att batterierna i stort sett var slut, så det blev inga bilder från vår hemfärd. Vi gick längs med ån och stannade vid en liten lekplats, där det fanns ett bord. Där åt vi vårt mellanmål. Det kom två andra barn så vips hade Johanna två nya "kompisar" att leka med.
Johanna lyckades hitta alla möjliga och omöjliga vattenpölar och dessa skulle naturligtvis provhoppas. Att jag inte bara dog när jag såg denna glädje i henne, när hon hoppade. Det var bara så underbart att se.

Men en sak kan jag för min själ inte begripa.. hur i hela friden man kan skita ner sin mössa. Johannas mössa var formligen svart ...står hon på huvudet i sanden eller vad gör hon? Jag har ingen aning! Nåväl, skitiga barn är lyckliga barn, sägs det ju!

När vi sedan fortsatte vår hemfärd så var Johanna ganska frusen, jag tog Spirits gosefilt och svepte den runt halsen på Johanna, tänkte att det värmer väl lite i allafall. Det börjar kanske bli dags att plocka fram en tunnare halsduk.  När vi nästan var hemma fick Johanna syn på ett par granntjejer, uppenbart glömde hon att  hon frös, eftersom det då blev mycket mera intressant att springa runt med dem än att gå brevid mamma. Nu leker de här uppe på Johannas rum. Tänk vad kompisarna betyder mycket för de små liven... eller inte bara för dem, kompisar för oss vuxna är väl minst lika viktiga...fast kanske på ett annat sätt. Vi har väl kanske inte riktigt samma behov.

Nåväl, vi hade en skön eftermiddag ute och jag är övertygad om att Johanna somnar gott i kväll.

här  bilderna också..
Jag tycker hon är för söt min gosiga lilla Johanna.

skulle man väl kunna kalla Spirit för... Bilderna får tala för sig själva....
Jag lyfte upp henne för att klä på henne när vi skulle köra till dagis och lämna Johanna. Inte vaknade Spirit inte.. hon sov.. började med att sätta på henne mössan, ingen reaktion, därefter vantar och overall... inte tillstymelse till reaktion, hon sov vidare...
Jag skulle ju definitivt vakna om någon började stöka med mig på det viset, det är ju ett som är säkert. Nåväl här är bilderna.

I stället ville Johanna pyssla, så det var bara att gräva i pyssellådan och plocka fram lite till henne, hon tyckte att även jag skulle pyssla, men jag kände inte för det. Så hon pysslade och jag lyssnade på hennes tjatter. Orsaken att hon inte ville åka till stan var att då skulle hon behöva ha byxor på sig. Denna lilla unge är kjol och klänningstokig.
 
Hur som helst så kom vi iväg till stan i allafall, eftersom jag lyckades få en klipptid till henne. Johanna blev nog glad att bli av med alla slitna toppar och den långa luggen som gjorde att hon knappt såg något. Som vanligt så har denna lilla underbara unge en hel myrstack i brallorna, hon kan ju för sin tid inte sitta still... är det fler småbarnsföräldrar som känner igen det fenomenet?
Hur som helst, hon blev klippt och blev så jättefin med ett rosa hjärta på ena sidan.
Efteråt gick vi och tog en fika på 1364 heter väl caféet på Wachtmeister, det är något som vi brukar göra när  hon har klippt sig.
Jag måste dock säga att jag tycker att 260 kronor är ganska mycket pengar för en barnklippning, men ok, det är ju inte så ofta som hon klipper sig så slår jag ut kostnaden på ett helt år, så är det ju egentligen inte så dyrt. :-)

Har nu sovit 3 nätter på raken utan att vilja ha något nattamål. Förvisso somnar hon ganska sent på kvällarna, men ändå.
Nu vaknar hon tidigt på morgonkvisten, klart att det beror på vad man definierar natt kontra morgon. För mig är tidig morgon omkring 04,00.
Spirit ligger nu i sin insats till vagnen och snackar och är jättenöjd, vaktat av en "Silverback", ett gosedjur hon fick av ett par goda vänner till oss.  Hon somnar nog om snart, hon brukar ju ha den förmågan.  Det är annat mot en annan. När jag väl har vaknat så har jag svårt att somna om. Så som vanligt, så sitter jag här med en balja te. Hon har upptäckt sina händer och dessa små "klor" är jätteintressanta och ligga och titta på. 

Idag har jag tänkt att jag ska försöka få mor till att ta Spirit ett par timmar så Johanna och jag får lite egen tid. Hon behöver verkligen det och jag känner att jag måste ge henne det, så  hon får vara i centrum lite, hon är ju faktiskt van vid det. Tänkte vi skulle åka in till stan en runda. Johanna gillar ju lekparken i Hoglands park, så en stund där kan ju vara en tanke. Det var förvisso hennes egna förslag i går kväll när jag pratade med henne om det. Vi får väl se vad det blir! Jag återkommer senare igen och berättar vad vi gjort.

 

I dag när jag lämnade Johanna på dagis, så var det bara massa små spöken, små häxor och pirater där. Alla barnen var utklädda. Johanna var en liten häxa.
Var ju bara tvungen att be en av förskolelärarna vara med på bild tillsammans med Johanna. Visst är dem fina.

Som jag nämnde igår så var Johanna bjuden på film och discokväll hos en av granntjerna. Det hade tydligen varit lyckat. Johanna kom hem 19,30 och var så glad. Dem hade dansat till music från TV:n, ätit godis och ostbollar. Om de hade tittat på någon film framgick inte. Hur som helst så kan jag tänka mig att Johanna nu är sugen på att ha en liknande fest, det kan hon väl få ha...längre fram that is. Helst vill hon nog ha det idag, men se det går mamma inte med på.
Skolbarnen har höstlov den här veckan, så jag kan tänka mig att många av gatans barn får vara uppe lite längre än vanligt, men för Johannas del är det ingen ledig vecka. Hon har sina dagistimmar.

Tjingeling.

I dag har vi varit på Barnens lekland, ett djungelinspirerat lekhus för barn. Där finns massor med olika klätterställningar, studsmattor, bollhav, bilbana och rushkanor och massa annat kul. Barnen betalar inträde, vuxna går in gratis. 95 kronor för 3 timmars lek och stoj.
Det var Johanna, jag och Spirit, Johannas bästa kompisar var också med, med sin mamma. Barnen lekte och stojade så det slog härliga till.
Vi kom dit vid två tiden och vid tre tiden bröt vi leken för ett mellanmål. Därefter var det fullt ös igen. Spirit sov större delen av tiden som vi var där... hur man nu kan sova i ett sorl av ljud, skratt och skrän. Men men, det går säkert jättebra om man är liten bebis. Kanske är det just ljuden som får de små liven att somna så gott.
När vi åkte hem så var alla jättetrötta och jag trodde Johanna skulle somna i bilen men det gjrode hon inte. Hon somnade vid 19,30

Ja.. det gör hon sannerligen. I går var vi på BVC för en viktkontroll, hon vägde då 4060 och har hunnit bli 53 cm lång. Hon börjar få sina babyformer!
I förrgår ringde jag till BVC för att få råd angående hennes magknip, har köpt Sempers magdroppar som innehåller naturliga lactobakterier. Men hon hade i allafall enormt ont i magen så hon skrek från 15,00 till 02,30 i stort sett oavbrutet. Jag började fundera på om hon kanske var lactosintolerant, precis som Johanna var. I samråd med BVC så skulle jag köpa en provburk med Nutramigen till henne. Men så i går var hon så nöjd med babysemp, inga tecken på magknip. Så när jag kom till BVC så diskuterade vi vidare och kom fram till att vi skulle avvakta och se. Jag skulle fortsätta med magdropparna. Johanna var med på BVC och jag bad om ett nytt hörseltest på henne. Vi gjorde det samtidigt, men eftersom det var ganska sent på eftermiddagen så hade Johanna lite svårt att koncentrera sig. Den 17/11 ska vi tillbaka dit för en vägning av Spirit och samtidigt så gör vi ett nytt hörseltest på Johanna. Orsaken till att jag bad om ett hörseltest var för att Johanna alltid säger "va?" eller  "vad sa du?" Jag vill helt sonika ta reda på om hon har sitt föräldra filter påkopplat eller om hon faktiskt hör dåligt. Hellre en koll extra och få bekräftat att det är jag som är nojjig eller att kunna få bekräftelsen på att hon hör lite dåligt och då faktiskt kunna sätta in åtgärder i tid. Jag tycker att det känns bäst så!

I dag har jag och Johanna haft en myspysdag i stan. Vi tog bussen in, bara för att Johanna tycker om att åka buss. Hon tycker det är lite spännande. Redan nere vid busshållplatsen var hon förväntasfull och tyckte att det skulle bli roligt att bara hon och jag gjorde något tillsammans. Jag tycker det är viktigt att hon också får känna att hon har sin mamma kvar och att jag bryr mig om henne.
När vi kom till stan började vi med att gå in på apoteket, där Johanna fick lämna in en burk med Panodil som hade gått ut. Därefter gick vi och åt mellanmål på ett café som heter 3G. Johanna ville ha en bakelse, inte mycket till mellis, men men.. det fick väl gå! När vi var klara där gick vi och köpte en födelsedagspresent till en av Johannas kompisar. Jag hade lovat att Johanna skulle få ett par rosa fingervantar och det köpte vi också. När vi hade klarat av det så gick vi ner till Hoglandspark där det finns en lekpark, så Johanna fick gunga och busa av sig lite. Vi var nog nere i parken i 1½ timma. Johanna gungade åkte ruschkana och karusell. Vi åt lunch ,Johanna ville ha pannkakor och jag tog en pasta. Efter lunchen gick vi och handlade lite hårsnoddar och hårspännen, sedan blev det ytterligare en sväng in i leksaksaffären. Vi var väl hemma strax efter 13.30 igen. Johanna var nöjd med dagen, dessutom var hon på ett underbart humör. Humöret höll tyvärr inte i sig hela dagen utan det blev en del tjafs när vi kommit hem

Äntligen är graviditeten över och vår lilla Spirit har anlänt till världen. Hon kom den 13/9 klockan 04,05. Vi åkte förvisso in redan på fredagkvällen eftersom jag hade haft värkar hela dagen, vi åkte hem efter några timmar eftersom det inte hände något. Gick och la oss vidd 23,30 och omkring 00,30 och började nervöst vanka omkring, vid 1,00 gick jag ner och fixade lite te,väckte Tommy och talade om att nu var det nog dags, men att jag skulle ha en kopp te och ett par rostade mackor innan, frågade om han ville ha också och det ville han ju. Kunde knappt sitta ner och dricka mitt te och äta mina rostade mackor, så jag stod upp. Ringde förlossningen och sa att vi var på väg in igen. Kom in när klockan var 02,15. Hade med mig en cd med avslappningsmusik, det här gjorde att jag till en början kunde "surfa" på värkarna och andas lugnt och sansat emellan. Hade jag varit 20 år yngre och planerat för fler barn, så hade förlossningen inte avskräckt mig. Jag upplevde personalen helt kompetent och litade fullständigt på att bm visste vad hon gjorde. När jag glömde andas talade hon om för mig att jag skulle andas, jag tror till och med att hon andades med mig, för att jag skulle hitta rätt rytm när jag tappade bort mig.
Som smärtlindring fick jag lite syrgas. Det hjälpte mig att hela tiden vara medveten om vad som hände med mig och min kropp. När sedan första krystvärken kom, fick jag lite av panik, eftersom bm hade känt på mig lite tidigare och sagt att jag var öppen 5,5-6 cm och det gjorde att jag inte vågade krysta eftersom man då kan svullna upp och det försvårar då hela förlossningsarbetet, istället så knep jag igen. Tommy larmade och undersköterskan kom in som sedan hämtade bm. Bm säger åt mig att krysta och det gjorde jag.. sedan fick jag lov att lugna ner mig lite. Bm talade om för mig lugnt och sansat att nu var det samarbete som gällde och att jag inte fick krysta om jag inte hade någon värk. Jag stålsatte mig och började att andas lugnt och sansat.. vid varje värk så pushade jag sakta och inte med sådan kraft. Rätt som det var  så sa det plopp, Spirit formligen hoppade ut, det var till och med så barnmorskan blev överraskad. Där låg jag sedan med Spirit på magen. Hon började sitt liv med att nysa 3 gånger.. kanske skulle hon heta prosita istället. :-)
Eftersom jag har lite av navelfobi, som jag tänkte att jag skulle bli av med så hade jag bett om att få känna på navelsträngen.. och den kändes ju inte så otäck.... som en gummislang. Kanske kan jag komma över min lilla fobi nu. Det tar kanske lite tid.. men men.. det är en annan historia.
Spirit tappade väldigt mycket i vikt första dygnen så vi fick inte komma hem som jag hade tänkt utan vi blev kvar ett par dagar extra. Johanna tyckte att det var jobbigt att jag inte var hemma, hon saknade mig. Jag saknade ju hela min familj, dessutom ville jag komma hem, så vi kunde börja aklimatisera oss och hitta rutiner som passade hela familjen. Johanna säger att hon känner sig utanför, jag försöker förklara för henne att hon absolut inte ska känna så. Hon ska känna sig delaktig och ska om hon vill vara med och sköta om sin lillasyster. Jag har full förståelse för att det är jättekänsligt för Johanna, hon har ju alltid varit medelpunkten och det är nog så svårt för henne att inse att det inte är så längre, utan att nu finns det ett nytt litet liv som behöver oss också. Så visst är det lite svartsjuka här i huset nu. Men, det till trots, så är Johanna jättegullig och jätterar mot Spirit.