tinnie

Sitter som vanligt med en kopp te och för stunden försöker jag reflektera lite över tillvaron så här inför första advent och juletider.

Jag inser hur bra jag har det, med tak över huvudet, mat för dagen, en familj som älskar mig för den jag är och som jag älskar villkorslöst tillbaka. Vilken enorm känsla. Tänker på alla som inte har någon som bryr sig, alla ensamma, alla barn som far illa för att många vuxna inte kan hålla sams. Vad händer i ett barn som ser sin pappa slå mamma eller vice versa, för ingen ska inbilla mig att det bara är män som tar till nävarna när orden inte räcker till...det måste vara förödande att se de man älskar behandla varandra på det viset.

Jag tänker också på alla människor som svälter medans vi har ett överflöd, tänk om man kunde bjuda in ett par av dessa stackars individer som inte har mat för dagen, låta dem för en gångs skull äta sig mätta, sova i en renbäddad säng och låta dem njuta om så bara för en dag av allt överflöd som vi har.

Att kunna ge ett otryggt barn villkorslös kärlek, så att just det barnet får känna sig älskat, kanske skulle det stärka det barnet som i vanliga fall lever i skräck för att se mamma eller pappa bli slagen, eller ännu värre sjäv bli slagen av mamma eller pappa, eller ett barn som aldrig blir kramat? Jag är jättenoga med att tala om för mina barn att jag älskar dem och att jag älskar dem villkorslöst och över allt annat.
Hur skulle du må om du aldrig fick höra att du var älskad eller aldrig fick en kram?

Jag har i stort sett daglig kontakt med min mamma, jag ringer henne kollar hur hon mår. Jag ställer upp för henne i alla väder. Varför skulle jag inte göra det, hon är den som burit och fostrat mig, hjälpt mig till den jag är idag. Det har säkert inte alltid varit lätt men hon har gjort det i en gränslös kärlek för att jag skulle bli en god människa som bryr mig om mina medmänniskor.

En annan tanke är hur vi behandlar Moder Jord och Fader Natur. Vad ger oss rätten att förgifta deras levnadsmijö (som också är våran.)? Ja, jag vet jag bidrar också till det, genom att ta bilen när jag egentligen skulle kunna gå! Vi har dem bara till låns. Fader Naturs resurser är inte outtömliga, de sinar i en rasande fart. Varför kan vi inte försöka leva i ett med Moder Jord och Fader Natur? Genom att ge något tillbaka! Det är inte så svårt att ge något tillbaka, jag komposterar mitt hushållsavfall, det blir jättefin näring till jorden. Ta till exempel ett äpple som du äter, det är dig givet från Moder Jords äppelträd. Vad gör du med äppelskruttet? Slänger det i soporna? Det är ju kanske det mest naturliga om du är hemma. Nu vet jag att de flesta hushåll källsorterar idag, men det finns trots allt de hushåll som inte gör det. Det är väl främst de jag riktar mig till. Hur gör du när du är ute i skog och mark? Tar du med dig ditt skräp hem eller lämnar du det? Jag tar med mig det hem sorterar det och ja, ärligt ett äppelskrutt kan jag lämna kvar, eftersom jag vet att det ger mat till småfåglar och det som blir kvar ja, det återlämnar jag till Moder Jord att förmultna och åter bli till jord. Jag ger tillbaka till henne. Små steg i rätt riktning kan vara avgörande för hur länge vi har en levnadsduglig miljö.