I tisdags

Var Johanna på juniorgympa på friskis, jag hade fått en prova på kupong till henne. Det hela började med att hon ville börja dansa balett, jag lyckades få tag på en balettskola här i stan som ev. hade en plats kvar. Kvinnan som driver skolan skulle höra av sig till mig när hon hade kollat upp det. Det gjorde hon också, men när hon ringde var jag inte hemma. Så innan jag ringde tillbaka så frågade jag Johanna om hon ville börja dansa Johanna svarar då att "Nej mamma, jag vill vänta!" Ok, tänkte jag, jag ringde tillbaka och det visade sig att hon hade en plats ledig. Jag talade då om att Johanna hade ändrat sig och ville vänta. Hur som helst så blev Johanna jätteledsen när hon inte skulle få börja dansa. Jag förklarade för henne att man inte kan säga en sak och mena en annan. Jag föreslog istället att hon kunde få börja gympa. Det lättade väl hennes tunga sorgsna hjärta lite grand. Johanna tyckte det var jättekul på gympan. Under tiden som Johanna gympade så var jag också och gympade, jag hade bokat upp mig på ett BOSU-pass, ett pass som tränar styrka och balans. Det var jättetufft men kul. Spirit var hos mamma, det hade väl gått ganska bra.
Johanna tyckte det var så kul att gympa så jag löste ett kort till henne... och blev 400 kronor fattigare på kuppen, men det får det vara värt. Det ger henne en investering för livet.
Så nu är det ett hiskeligt längtande och tjatande till tisdag när hon ska till gympan igen. :-)
Nu ska jag börja fixa i ordning här så vi kommer i väg till dagis i tid.

Kram på er alla där ute..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0