Gott Slut och Ett Underbart Gott Nytt 2008
Ja, 2007 lider mot sitt slut och summeringen av året som gått, det har varit tufft på många olika sätt. Jag tänker inte gå in på detaljer, det är risk att det blir långrandigt och tvärrutigt. Det jag hoppas på är att det nyfödda året 2008 istället blir fullt av positiva överraskningar och att året faktisk bringar mycket glädje för mig och många andra.
Så här på årets sista dag passade jag på att ta mig en timmes stavpromenad, jag kände mig mycket nöjd och tillfredsställd när jag kom hem. Jag kände mig nyttig.
Mitt nyårslöfte till mig själv: Regelbunden motion, det är något jag lidit brist på i många många år.
Har du tänkt att avge något nyårslöfte? Hur brukar du leva upp till det?
Utan motivation kan det ju vara svårt. Men jag har motivationen och jag har ett mål, målet är förstås att uppnå en mycket mycket bättre hälsa. Jag tror att mitt nya motto får bli: JAG KAN, JAG VILL, JAG SKA PLANERA
Många gånger är det ju så att man säger att man inte har tid... det är så mycket annat som ska göras. Jag ska boka tid med mig själv, något jag gjorde under en period under 2007. Jag skrev in i min almanacka att mellan den och den tiden så hade jag möte med mig själv. Det gav mig mycket egen kvalitetstid. Det bästa av allt, inget kom emellan. Jag tror att har man som jag har ibland, lite dålig karaktär, så är det lätt att låta något annat komma emellan om man bara har bestämt att i morgon ska jag ut och gå... och så ringer en kompis och frågar...någonting i stil med... ska du följa med till stan och äta lunch. Håll med om att det låter ju så mycket trevligare, träffa en kompis äta lunch och snacka bort en stund... asch då.. där rök min tid för mig själv, eftersom jag inte hade bokat upp tiden med mig själv. Jag hade ju bara planerat att jag skulle göra det i tanken....
Ett annat nyårslöfte, som jag tror jag delar med många andra småbarnföräldrar är att jag ska försöka bli mera tolerant. En egenskap som är ganska viktig, att kunna vara tolerant och ha förståelse för sina barns vredesutbrott, eftersom det ofta är deras sätt att reagera när de inte hittar ord. Vad är det då som ger mig rätten att höja rösten mot mitt eget barn? Egentligen ingenting. Jag som förälder ska ju föregå med gott exempel och det gör jag ju knappast om jag skiker tillbaka och tappar humör. Jag ska med andra ord försöka hitta lite mer taktkänsla än vad jag har haft de sista veckorna.
Så här på årets sista dag passade jag på att ta mig en timmes stavpromenad, jag kände mig mycket nöjd och tillfredsställd när jag kom hem. Jag kände mig nyttig.
Mitt nyårslöfte till mig själv: Regelbunden motion, det är något jag lidit brist på i många många år.
Har du tänkt att avge något nyårslöfte? Hur brukar du leva upp till det?
Utan motivation kan det ju vara svårt. Men jag har motivationen och jag har ett mål, målet är förstås att uppnå en mycket mycket bättre hälsa. Jag tror att mitt nya motto får bli: JAG KAN, JAG VILL, JAG SKA PLANERA
Många gånger är det ju så att man säger att man inte har tid... det är så mycket annat som ska göras. Jag ska boka tid med mig själv, något jag gjorde under en period under 2007. Jag skrev in i min almanacka att mellan den och den tiden så hade jag möte med mig själv. Det gav mig mycket egen kvalitetstid. Det bästa av allt, inget kom emellan. Jag tror att har man som jag har ibland, lite dålig karaktär, så är det lätt att låta något annat komma emellan om man bara har bestämt att i morgon ska jag ut och gå... och så ringer en kompis och frågar...någonting i stil med... ska du följa med till stan och äta lunch. Håll med om att det låter ju så mycket trevligare, träffa en kompis äta lunch och snacka bort en stund... asch då.. där rök min tid för mig själv, eftersom jag inte hade bokat upp tiden med mig själv. Jag hade ju bara planerat att jag skulle göra det i tanken....
Ett annat nyårslöfte, som jag tror jag delar med många andra småbarnföräldrar är att jag ska försöka bli mera tolerant. En egenskap som är ganska viktig, att kunna vara tolerant och ha förståelse för sina barns vredesutbrott, eftersom det ofta är deras sätt att reagera när de inte hittar ord. Vad är det då som ger mig rätten att höja rösten mot mitt eget barn? Egentligen ingenting. Jag som förälder ska ju föregå med gott exempel och det gör jag ju knappast om jag skiker tillbaka och tappar humör. Jag ska med andra ord försöka hitta lite mer taktkänsla än vad jag har haft de sista veckorna.
Kommentarer
Trackback
