tinnie

Kom jag att tänka på en sak!  När man är kraftigt överviktig, så är det ganska svårt att ta hand om sin egen kropp. Ta bara en sån sak som att fila fötterna och klippa sina tånaglar. Fötterna ska ju bära oss genom hela livet och bör därför få lite uppmärksamhet, ganska ofta. När jag var som störst, 117 kg tung, så fick jag be min mamma om hjälp för att fila mina fötter, jag kom helt enkelt inte åt själv, tånaglarna klippte jag genom att sätta upp foten på toalettlocket. Skrämmande, ja verkligen! Nu har jag gått ner närmare 28 kg och klarar det här utan större svårigheter. I dag sitter jag på toalettlocket och klipper mina tånaglar, jag kommer åt att fila mina fötter och smörja in dem, det är en sån underbar känsla. Jag tror inte man riktigt kan förstå känslan att kunna göra det själv om man inte själv har varit så sjukt överviktig som jag faktiskt har varit.
Hela livet har blivit mycket lättare, både att leva och att klara av. Vad jag menar med att livet har blivit lättare att leva, så har jag mindre depressioner, bättre självkänsla och upplever att jag klarar av saker som förr var en utopi för mig.
På något vis har det blivit roligare att fixa i ordning sig själv, som typ att använda makeup, fixa håret och klä sig i mer passande kläder. Ja, jag vet att det kan låta på gränsen till fåfängt...men låt så då vara! I stället för att strutta runt i mjukisbyxor, så kan jag nu ha byxor i andra material, typ twill.. det är också en otrolig upplevelse. Jag har kvar ett par av mina stora mjukisbyxor, som jag oftast använder här hemma och gärna på kvällarna. :-) Mjukisbyxorna är dessutom helt klart bra att bara dra över träningskläderna när jag ska ner till friskis och köra mina gympa pass.
Tänk vad livet kan bli lättare i olika bemärkelser.

tjingeling

I morse tog jag då slutligen en nakenvikt och blev kanonglad över resultatet. Jag har nu äntligen har jag nått mitt första delmål på min resa på mot en lägre vikt. Vågen stannade på 89,5 och första delmålet var alltså att komma under 90 strecket. Även om det tog lite längre tid än vad jag tänkt mig så är jag ändå jättenöjd med det. Varje hekto är en vinst i många olika avseenden! Jag orkar mer, jag blir gladare och framförallt, jag minskar risken för alla sjukdomar som kan följa med fetman.
Jag har nu gått ner 27,5 kg sedan operationen i oktober 2007, lite kan tyckas, men då får man inte glömma bort att jag även har en graviditet emellan. Hade jag inte blivit gravid, så hade jag troligen varit närmare mitt slutmål än vad jag är idag. Min graviditet ångrar jag inte för allt i världen, Det blev lite som en bonus... :-)
Nu är det bara 24,5 kg kvar på min resa innan jag nått mitt slutmål. Hur jag ska ta mig dit, jo.. jag delar upp det stora målet i små delmål om jämna 5 kg.
Jag motionerar regelbundet, ryggympa på måndagar, ki-balans på torsdagar.  Försöker komma ihåg det livsviktiga vattnet, undviker alkohol (fast i helgen har det blivit en hel del, ganska väldigt för mycket.) Kakor och annat sött håller jag igen på kraftigt eftersom jag dumpar på det och dessutom i samband med dumpingen blir aggressiv och mår skitdåligt, det är inte värt det.
Mitt nästa delmål är således 85 kg, det har jag tänkt att jag ska försöka uppnå innan mars månad andra hälft. Vi får väl se hur jag lyckas med det... det ska bli spännande tycker jag i allafall. Det är en ganska spännande resa att göra...speciellt när man ser det positiva resultaten.
Nu ska jag ta och gå och vara lite social med mina barn och mina svärföräldrar.
Därför säger jag ha det bäst ~flodhäst. 

I dag när vi var i stan så var jag främst ute efter en ny sport behå, hittade en på Stadium, en nike som hade kostat 399 och nu var nedsatt till 199 inte nog med det, det var dessutom halva priset på reapriset... tjohooo... vad glad jag blev.
Jag hittade även en träningstopp som hade kostat 149 och var nedsatt till 59 och på det halva priset. Genast blev jag ännu gladare... jag lyckades spara en hel del pengar genom att gå in där!!! Jag som aldrig har handlat på Stadium... :-)

Var vi på igår, man hade flyttat passet från måndagar klockan 17 till torsdagar 19,45. Det var ett kanonhärligt pass innehållande qi gong, pilates och yoga. Mamma blev helt såld och ville fortsätta. En träningsform som passade henne.
Själv så har jag även hittat andra pass som jag är lite sugen på. Jag har löst ett 6 månaders kort på friskis och svettis. SÅ nu ska det tränas!!! :-)
Det var skönt att bara komma hemmifrån en liten stund, eller ja ett par timmar. Att få ägna sig åt sig själv och se till egna behov.
Något jag kan rekommendera alla småbarnsföräldrar att försöka göra, hitta egen kvalitativ tid. Det är jätteviktigt för att man ska orka och må bra! Boka tid med dig själv i agendan, det brukar funka!!!!

Tjingeling...

Måndag morgon igen... det är inte sant vad tiden går fort. På fredagen tog vi en promenad, vi gick längs ån och hade gammalt bröd med oss som vi matade änderna med. Dem är giriga de små fåglarna. När vi hade kommit till vårdcentralen så frös Johanna och jag kände att jag kan inte gå hela vägen hem med henne, så vi tog helt sonika bussen hem.

 Helgen har jag tillbringat med att baka inför namngivningen som vi ska ha den 24/1-09 . Både jag och Tommy är överrens om att barnen själva ska få välja om de vill döpas eller inte.Tagit  hand om mangeltvätt har jag också gjort. Skönt nu är det borta för den här gången. Jag har en förmåga att samla på hög och sedan gör jag ett ryck när jag tycker det är för mycket.

I går var vi på middag hemma hos min mamma, hon bjöd på kyckling, klyftpotatis och kokta grönsaker. Jättegott.

Idag ska jag ta en promenad med tjejerna, tänkte att vi ska gå nerom Nättraby ån och sedan bort till Nättran (ica butiken) där jag har ett paket som ligger och väntar.

I kväll ska jag och mamma till Friskis och svettis, de har prova på vecka den här veckan och jag tänkte jag skulle få med mamma på någon aktivitiet. Eftersom hon är ganska stel i sina leder så har vi kommit fram till att ki-balans kan vara något. En träningsform som fokuserar mer på den mentala biten och ger smidighet. Det är en kombination av bla. qi gong och yoga.
Får väl se vad mamma tycker om träningsformen, hon är så rädd att hon inte ska klara av det, men jag vet att hon fixar det.
Jag kommer dessutom att lösa ett 6 månaders träningskort eftersom jag har bestämt mig för att börja gympa. Det kan vara ganska skönt att komma bort en stund efter att ha varit hemma med barnen hela dagarna. :-)

Tänkte att jag ska försöka hinna med att baka mandelmusslor idag. Det är något som jag gör just bara till jul... troligen för att jag tycker det är så mycket pyssel med det, dessutom så är dem ruskigt goda... och kakor ska man ju inte äta för mycket av.
Har även en del julstäd kvar att göra, det är precis som om Spirit känner på sig att jag planerar något, för just de dagarna när jag tänkt att jag ska göra något speciellt, som kräver min totala närvaro på det jag tänkt. Då är det ju ganska skönt om hon kan tänka sig att sova ett par timmar i stöten, men ack nej, inte Spirit inte, dessa dagar då  sover man bara 20 minuters pass... för man kan ju missa något spännande.
Ska passa på och köra igång nu på en gång, så därför kära vänner lämnar jag den här rymden för en stund, för att sedan komma tillbaka något senare eller en annan dag.

Ha nu en strålande underbar dag, trots att det är ganska grått.

Det finns ett forum på webben som heter viktop, www.viktop.se . Ett forum för och av viktopererade eller sådana som ska viktopereras. Vi brukar ha några träffar om året, när andan faller på. Som jag tidigare har sagt så tycker jag att det är jätteviktigt att kunna ventilera både stort och smått med andra människor som har liknande erfarenheter i bagaget. Som vanligt var det kul att träffa både de jag träffat tidigare, vid andra träffar och de som inte tidigare varit med på någon träff.
Vi var ett gäng på över 20 personer och vi hade kanontrevligt. Det var kul med en sådan uppslutning. Vi träffades vid ett tiden och avslutade det hela omkring halv fem på eftermiddagen. Några bröt upp tidigare av olika orsaker och det är ju helt ok.
Vi åt lite lunch och var och en beställde det de ville ha, själv tog jag en spätta med potatis och remouladsås. Det var jättegott. Ser redan nu fram emot nästa träff när det nu kan tänkas bli, det är inget som är bestämt utan det blir som sagt lite när andan faller på och någon tar sig an att fixa med det.
När de flesta hade gått så var vi ett litet gäng som satt kvar och snackade bland annat om fördomar om överviktiga, om elaka kommentarer som man kan få och hur man faktiskt många gånger blir bemött som mindre vetande, eller som en mindre värd individ.. som inte har rätt att leva! Vi pratade också lite om ökad livskvalitet och vad man har vunnit på operationen och även om de nackdelar...om man ska se det som nackdel... att man faktiskt fryser väldigt mycket när man går ner i vikt. Isoleringen försvinner ju! :-) även att man tappar mycket av sin ursprungliga styrka...det är ju inte bara fettet som försvinner utan det är även musklerna som minskar lite... men med tanke på det stora hela så kan jag ju bara säga. Det är det värt. Muskler kan man träna upp igen. Värmen kan man återfå genom att röra på sig.. då man även förbränner sina fettdepåer. Så egentligen så...kanske man inte ska kalla det för nackdelar. :-)

Det är något som jag fått efter min operation för drygt ett år sedan. I dag är det precis ett år sedan jag kom hem från sjukhuset. Helt otroligt vad fort det har gått!
Det som var snudd på omöjligt för drygt ett år sedan på grund av min övervikt,  typ promenera till dagis, är idag en möjlighet. Då för ett år sedan fanns det inte i min tanke att gå till dagis, eftersom jag visste med mig att jag inte skulle orka med det. Jag skulle kanske orka gå dit, men jag skulle i ärlighetens namn inte klara av att gå hem. Dessutom så skulle det säkert ta dubbelt så lång tid. Går jag själv med Spirit så tar det ungefär 40 minuter, är Johanna med så tar det kanske 50 minuter om hon går non-stop och inte stannar upp och ska plocka löv, stenar och pinnar. :-) Hon är en hamster, precis som sin mor! Samlar på allt!!!!! Det kan ju vara bra att ha! :-)
Dessa promenader och träningen på crosstrainern har gett mig insikten om att jag faktiskt klarar av det och framför allt orkar. Det har ökat mitt självförtroende. Jag klarar det här och jag orkar!
Vad mer har jag vunnit på operationen, jag är mycket gladare och säkert mycket trevligare. Det har blivit roligare att tänka på sig själv, sitt yttre och framför allt så har det blivit roligare att göra saker, som jag tidigare ansåg att jag inte klarade av... även om jag kanske skulle klarat av det.
Jag har nog blivit mer social än vad jag var tidigare. Jag har med andra ord vunnit enormt mycket med operationen.

Jag har blivit mer stabil i mitt självförtroende, jag faller inte lika ofta ner i svackor som jag gjorde tidigare. Svackor har ju alla mer eller mindre i allafall. Livet har på något vis fått en annan innebörd. Jag har blivit rikare...rent hälsomässigt.
Mina nästa projekt är att jag ska börja simma en gång i veckan, sedan ska det bli minst två pass i veckan på friskis och svettis. Det är något jag ser fram emot.

Ja, det fick jag i morse när jag prövade ett par jeans, ett par helt nya oanvända som jag köpte för flera år sedan och i stressens anda, så prövade jag dem inte, kommer hem och upptäcker att jag har fått fel storlek. Dessa jeans testade jag som sagt var i morse och vet ni, jag kom i dem och kunde utan större svårigheter knäppa igen dem. Vilken superkänsla. Min garderob är enormt torftig, eftersom jag har gått ner så mycket i vikt, så har jag under resans gång rensat ut och skänkt till Kupan. Jeansen som är i d-storlek, jag är ju kort och tjock.. är en d24 vilket skulle motsvara ungefär stl.48. För lite drygt ett år sedan hade jag storlek 54/56, i d-storlek d27. Kan inte säga annat än att det kändes positivt, eftersom jag den sista veckan har känt det som om jag hade gått upp i vikt istället för ner, har känt mig som en .. gravid flodhäst om sanningen ska fram.. Hmmm.. det hade ju sina naturlig orsaker, en enorm vattensamling i kroppen på mig.. gjorde nog sitt till. Ibland är livet bara för underbart! Små steg i rätt rikting så att säga!

ja, det kan jag väl kalla den här natten för. Har hostat större delen av natten, en sån där äcklig kliande stickande hosta, som bara inbjuder till mer hosta när man väl börjat. Inte alls kul. Var tvungen att ta mig en kopp te, passade samtidigt på att ta lite Nipaxon (hostdämpande). Får väl se om det hjälper, annars är det väl bara att ge sig ut i mörkret och riva av lite timjan och göra en dekokt på det. Det brukar hjälpa, det lenar en sönderhostad hals och löser slem, så det är effektivt.
Det är ett under och tur att jag inte har väckt hela huset med min hosta. Det är väl Spirit som jag har stört, för hon ville absolut inte sova i sin korg, utan har sovit mellan mig och Tommy, med resultat av att hon har legat och sparkat på mig, tur att hon inte sparkar så hårt än! :-)
Nu ska jag fixa mig ytterligare en kopp te och sedan försöka få ett par timmars sömn till innan det är dags att göra sig i ordning för att ta vara på den nya dagen som sakterliga nalkas.

Nog trodde jag att jag skulle ha en större viktförlust än vad jag hade efter att jag fått Spirit. Det visade sig att förlusten inte var så stor som jag trodde, -2 kg. I och för sig, så håller väl kroppen fortfarande att återhämta sig, så det kan ju bli lite till. Har i allafall satt upp lite delmål, det första är att jag ska under 90 strecket, dit har jag tänkt att jag ska nå innan jul, tror inte att det blir några större problem.  Har tänkt mig att jag ska nå min "matchvikt" det kommande året. Jag har väl en si så där 27 kg kvar innan jag är i mål. Kan tänka mig att det kommer att gå långsammare nu än vad det gjorde i innan jag blev gravid, eftersom man i samband med graviditeten stabiliserad mig, för att optimera mitt näringsintag. Jag får fundera på hur jag ska ändra min vanor lite. Jag har i allafall slutat att äta på natten när jag vaknar, det var ju något jag var tvungen att göra när jag väntade Spirit, eftersom jag var hungrig så jag trodde jag skulle tuppa av.
Måste ju bara berätta att härom dagen när jag lämnat Johanna på dagis, så blev jag så förtvivlat sugen på något riktigt onyttigt, sött och sliskigt. I stället för att stanna vid någon av byns affärer så körde jag raka spåret hem och intog mitt mellanmål, te och ett par skorpor med ost. Det är standard. Skorporna bakar jag själv, det skulle bli rackarns dyrt om jag skulle köpa hem det, dessutom så tycler jag att dessa köpeskorpor bara innehåller massa luft....och varför betala för luft? Det är väl dumt?!

I dag har jag tillbringat ett antal timmar inne i stan. Handlade lite te eller hmmm....ganska mycket... så där lite dryga ½kg. Det började att bli akut brist på det hemma. Nu är i allafall problemet löst. Köpte mig en ny hårborste och ett par hårspännen.
Sprang dessutom på min gamla klassföreståndare från KomVux. Hon berättade att hon nu var överflyttad till gymnasiet, hon tyckte det var bedrövligt, men trots allt så har hon ju inte så många år kvar att jobba innan det är dags för henne sluta sig till skaran av pensionärer. Det verkade som om hon såg fram emot den dagen. Hon arbetar på den skolan där kvinnliga elever har blivit sexuellt trakasserade. Enligt henne så var det ingen som visste vad som försig gick, lite märkligt kan jag tycka, eftersom det faktiskt tyder på rädsla att se. Jag kan ha fel! Samtidigt tycker jag att det är märkligt att man inte ska kunna gå fredad, oavsett man är kvinna eller man. Oj nu spårar jag visst ur här. Dags att återgå till mitt stadsbesök. som sagt jag handlade lite, njöt av den friska luften... om den nu är så frisk inne i stan. Egentligen är det konstigt att man inte är stan oftare än vad man är.. Karlskrona är ju en enormt vacker stad som om man tar sig tid, verkligen är värd att utforskas. När jag var klar inne i stan, så besökte jag vårdcentralen, för vaccination mot årets influensa, normalt skulle jag inte låta vaccinera mig, men eftersom jag är medveten om att jag har ett nedsatt immunförsvar sedan förra årets stora operationer, så kände jag att det kunde vara idé att göra det i år. Passade även på att vaccinera mig mot lunginflammation. Det var ganska mycket folk på vårdcentralen, men jag måste ändå säga att det gick förvånansvärt snabbt att komma in och få sprutorna. Ja, det var faktiskt 2 sprutor, en i vardera arm.
Därefter bar det av hemåt, för lite lunch och för att mata Spirit, som inte gjort mycket väsen av sig idag...hon har mest sovit. Därefter var det dags att hämta Johanna från dagis, hon hade blivit lovad att få äta mellanmål på dagis, det är något stort för henne, eftersom det händer så sällan. Så jag fick lov att sätta mig och vänta medans hon åt. Det var väl helt ok.
När vi kom hem, så frågade den lilla busungen om hon kunde få mellanmål.. nej nej nej, det kan du inte, du har ju precis ätit.  :-) Dessa små liv...
I kväll är Johanna bjuden på film och discofest hos en av granntjejerna. Hoppas att hon får roligt, jag återkommer med rapport om de sedan.
Tjingeling.

har kommit att bli om än ännu mer viktig för mig. Jag tar den genom dagliga promenader i rask takt. Det känns kanonbra. I går regnade det lite, men det stoppade mig inte, Tommy hade kommit hem när vi kom från BVC. Kände då att "Va bra, då kan jag gå innan vi ska äta middag, så har jag det avklarat" Det känns så skönt att bara få gå i sina egna tankar och bara vara. Jag behöver den andningspausen om jag ska orka med vardagen. Hinner jag så går jag med Spirit när Johanna är på dagis. Ibland går jag till dagis för att hämta Johanna, det blir förvisso ingen rask promenad i båda riktningarna, men å andra sidan  sett så blir den betydligt mycket längre än min standard runda på ca 3 km.
Min mor och jag har pratat om att vi ska börja gympa, vilket jag tycker är en kanonbra idé, eftersom jag saknar det. Det blir ju en annan form av rörelse eftersom man jobbar med hela kroppen på ett annat sätt än när man går. Eller har jag fel? Någon som vet, kommentera det gärna i sådana fall!
Just nu njuter jag bara av livet så som det är, hösten med dess underbara färger och den härliga luft som är. Kan det bli mycket bättre?

That's all.. for now!

Idag har jag varit hutlöst lat, känns det som i allafall. Hade tänkt att jag skulle ha gått ut och gått med Spirit, men fasen som vanligt tickade klockan snabbare än vad jag hängde med. Jag körde Johanna till en kompis efter lunch, när jag kom hem fortsatte jag med projektet som jag och Tommy körde igång igår. Vi började göra iordning i det rum som senare kommer att bli Spirits. Gissa om det är mycket grejer som åker i sopsäckar! 16,30 hämtade jag min stora lilla tjej, hon hade haft jätteroligt. Spirit har troligen kolik och skriker ganska mycket på eftermiddagarna och kvällarna (hon har precis somnat) så när vi åt middag så jag att efter maten kommer jag att gå ut och gå en sväng, kände att det var nödvändigt. Så sagt och gjort, när vi ätit färdigt så drog jag på mig "munken"  en reflexväst och skorna sedan bar det av i rask takt. Jag var nog ute närmare en timme. Kom hem och var lagom varm, kände mig inte speciellt slutkörd, insåg att jag har nog ganska bra kondis med tanke på att jag fortfarande är överviktig.
Johanna den lilla grodan, hon somnade på sin sackosäck framför TV:n, hon och hennes kompis måste ha busat ordentligt. Jag lyfte in henne i hennes säng, då slog hon upp ögonen och jag lyckades övertala henne att vi skulle ta av henne kjolen, så kunde hon sova i resten. Hon måste ha varit kanontrött, för hon protesterade inte ens en gång, vilket hon troligen skulle ha gjort annars.
Nu ska jag gå och lägga mig, måste se till att få några timmars sömn (skönhetssömnen existerar inte längre) nu handlar det om att man ska fungera i vardagen, med nattvak och tidiga mornar.

Tjingeling
 

I dag har jag och mina små liv varit ute större delen av dagen. Det började med en promenad ner till Konsum vid 10,00 tiden för att inhandla dagens lunch som var tomatsoppa. Johanna hade med sig sin dockvagn och var jätteduktig. Hon promenerade eller rättare sagt sprang med sin dockvagn och sin lilla Vilmadocka. När vi kom hem så gick jag igenom dagens skörd av post och reklam. Sedan fixade jag lite lunch till mig och Johanna. Spirit roade sig med att sova, efter lunchen läste jag en liten saga för Johanna och sedan gick vi ut. Jag tömde lite krukor, tog upp gamla växter, flyttade en rabarberplanta och planterade en ljung. Spirit  hon vaknade till efter ett tag och fick lite mat hon också för att sedan somna om igen och sover fortfarande.
Johanna lekte i jordhögen som vi har här på tomten för kommande behov. Ungen var svart uppifrån och ner. Nu när vi kom in så fick hon gå in via tvättstugan och sedan raka spåret in i duschen. Kan ju inte ha en lortig unge inne heller, det är ju ingen bra idé.
Snart ska jag fixa ett mellis till mig och Johanna, kan tänka mig att hon är lite sugen nu, efter ha varit ute i stort sett hela dagen. Själv är jag jättesugen på en kopp te och en skorpa.
Jag hoppas att de här timmarna ute gör att Johanna sover gott i natt.
Vi har haft en härlig dag utomhus. I morgon är det dagisdag för Johanna, så då vet jag att det är ett antal timmar utelek som gäller.
Förresten så går det vattkoppor på dagis, så jag hoppas att Johanna får det så har vi det överstökat. Risken att Spirit skulle få det är ganska minimal, eftersom barn under sex månader sällan får det.

Slutade i kaos, det slutade med en resa till akuten. Johanna vaknade när jag var på väg och skulle gå och lägga mig. Hon grät så förtvivlat och sa att hon hade ont i magen, mådde illa, ont i halsen och ont i höger öra. När klockan var 22,30 och hon fortfarande grät förtvivlat och efter två kontakter med rådgivningen så satte jag henne i bilen och åkte in till akuten. Väl där så lugnade hon ner sig. Det magonda och illamåendet hade gått över. Hon fick lämna ett urinprov och det visade på förhöjd vita. Läkaren som vi träffade var jätterar. Hon tyckte vi skulle ta en snabbsänka och en blodstatus, vilket jag kunde hålla med om. Hon frågade om vi ville vänta på resultatet eller om hon skulle ringa oss på morgonen. Jag sa att det gick bra att ringa på morgonen. När hon sedan ringde 8,30 på lördagmorgon så visade även snabbsänkan på förhöjt antal vita blodkroppar. Det här tyder på att Johanna har en infektion i kroppen som inte riktigt har brytit ut. Vi får väl se om det blir något av det eller om det går tillbaka av sig själv utan att hon blir sjuk. Kom hem från sjukhuset 01,00. 01,15 sov min lilla skruttrumpa så jättegott på min arm.
Jag var sjukt trött hela lördagen, konstigt va?

Jag måste säga att jag blev ganska/väldigt glad. Som kraftigt överviktig så har jag inte haft någon midja. Nu är jag snudd på höggravid och börjar få midja... är det som det ska? Brukar inte midjan försvinna när man blir gravid?? :-) Jag pendlar mellan viktuppgång/nedgång på 1 kg. Det är hitintills, jag har ju några veckor kvar...melllan 9-11 veckor för att vara exakt, allt beroende på om den lilla krabaten tänker anlända i vecka 38 eller om den tänker vänta till fullgången tid i vecka 40.
Men jag måste ju säga att jag har en rumpa bred som en lagårdsvägg.. ta en titt själva.. bilden är tagen på midsommaraftonen, under tiden vi lekte björnen sover. Undrar hur jag såg ut bakifrån för en så där 10 månader sedan. Jag har ju ändå en ganska stor viktminskning efter operationen??