tinnie

har kommit att bli om än ännu mer viktig för mig. Jag tar den genom dagliga promenader i rask takt. Det känns kanonbra. I går regnade det lite, men det stoppade mig inte, Tommy hade kommit hem när vi kom från BVC. Kände då att "Va bra, då kan jag gå innan vi ska äta middag, så har jag det avklarat" Det känns så skönt att bara få gå i sina egna tankar och bara vara. Jag behöver den andningspausen om jag ska orka med vardagen. Hinner jag så går jag med Spirit när Johanna är på dagis. Ibland går jag till dagis för att hämta Johanna, det blir förvisso ingen rask promenad i båda riktningarna, men å andra sidan  sett så blir den betydligt mycket längre än min standard runda på ca 3 km.
Min mor och jag har pratat om att vi ska börja gympa, vilket jag tycker är en kanonbra idé, eftersom jag saknar det. Det blir ju en annan form av rörelse eftersom man jobbar med hela kroppen på ett annat sätt än när man går. Eller har jag fel? Någon som vet, kommentera det gärna i sådana fall!
Just nu njuter jag bara av livet så som det är, hösten med dess underbara färger och den härliga luft som är. Kan det bli mycket bättre?

That's all.. for now!