tinnie

Vart tog söndagen vägen egentligen? I dag har jag inte gjort mycket mer än legat på soffan, har varit så otroligt trött och känt mig olustig på något vis. Efter frukosten, så var jag tvungen att lägga mig ner, efter lunchen lika så. När Johanna väl gick iväg på kalaset som hon var bjuden på, så gjorde Tommy och jag lite nytta uppe. Vi håller på att gå igenom samtliga kartonger på vinden. Det blir lite varje gång som avverkas, grejer som lämnas till Kupan och andra second hand butiker. Det är ganska skönt att rensa ut lite emellanåt.
På tisdag tänkte jag att jag skulle lämna in en säck med kläder som är flera storlekar förstora. Det finns ingen orsak att jag ska behålla de. Storvuxna människor har jättesvårt att få tag på kläder som passar och som dessutom sitter ganska bra. Det är kanske något man inte tänker på som "normalviktig" Jag vet inte, jag har aldrig varit där. Hur som helst så känns det som ett ämne som är lite tabu, storvuxna får inte/ska inte få bära kläder som sitter snyggt. De ska helst gömma sig i stora bylsor. Jag vet inte om det är någon som känner igens sig i den beskrivning jag ger. Kom nu ihåg att det här är mina tankar

Jag läste i tidningen Tara som jag prenumererar på, en insändare som just handlade om stora kvinnor. Enligt skribenten så skulle helst stora kvinnor (modeller) absolut inte få existera, utan det skulle vara trådsmala. Jag tog väldigt illa vid mig av den insändare. Skribenten argumenterade också på ett i mina ögon väldigt korkat sätt, när denne påtalar att storvuxna klagar över att kläder är så dyra, "ja, men det går ju åt mera tyg att sy i stora storlekar." Jag tänkte i mitt stilla sinne... om kläder för storvuxna är dyra pga tygåtgången, så skulle ju babykläder vara i stort sett gratis, eftersom det går väldigt lite tyg till att sy dessa små plagg. Jag köper helt enkelt inte det argumentet. Jag är inte av uppfattningen att stora storlekar är så mycket dyrare än normalstora storlekar. Däremot "udda" storlekar tror jag kan bli dyrare, eftersom det dels inte tillverkas så många exemplar. Själv har jag gått ner ungefär 4 storlekar i kläder. För alla som inte vet, kan jag bara tala om att det känns helt fantastiskt!

Vad tror ni?

Nu önskar jag en trevlig söndagkväll

Ja, då har vi snart avverkat årets första månad och visst märks det att det börjar bli lite ljusare på dagarna.. när det inte är grått och regnigt då förstås...
I dag har jag varit inne i stan. Johanna ska på kalas i morgon så jag behövde handla en present. Passade samtidigt på att träffa en väninna, vi gick runt lite på stan, jag hittade en sommarklänning till skruttan. Det var halva reapriset, så klänningen kostade 49,50. Det tyckte jag var taget.
Jag kom hem ganska sent på eftermiddagen och var jättehungrig, så vi hade rostat bröd och te till mellis. Det var inte alls dumt. Det blev lite slarv med lunchen. Inte bra, jag vet! Men det är inte alltid som det löser sig till det bästa. Till middag åt vi lamm och klyftpotatis till det serverades en sallad och en konjakssås. Jag skållar tomaterna eftersom jag måste skala dem. Det funkar helt ok. Måste ju vara försiktig med allt vad "hårda skal" heter eftersom det kan fastna i den nya lilla magmunnen.. och av erfarenhet så vet jag att man mår fruktansvärt dåligt när det händer.  Därför är det bättre att vidta åtgärder som gör att man kan undvika sådana fällor.
Nästan allt skalas.. I vissa lägen kan det ju vara lite jobbigt. Men, på det stor tycker jag att det funkar bra. Apelsiner är ju inget som jag tar med mig i väskan för att ha som mellis om det skulle vara så att jag måste äta något, eftersom det är så kladdigt att filéa apelsinerna. Hinnorna från citrusfrukterna kan också ställa till med besvär.. eftersom dessa gärna maler runt i den lilla magen och sedan kan fastna... Men gudarna ska veta att jag saknar apelsin... det är ju så gudagott och hemma går det ju faktiskt an att slabba lite med sådan frukt så helt uteslutet är det ändå inte.
Till kvällsmål i kväll blir det nog lite parmaskinka och melon.. hmmm så jättegott. Vad som kommer att drickas till det.. hmmm det återstår att se..

Nu önskar jag alla en riktig trevlig lördag kväll...

Jag undrar vad som händer egentligen, sista veckorna har jag vaknat före resten av familjen. I morse vaknade jag 04,00... det är ju oförskämt tidigt. Det värsta är att jag inte kan förmå mig att ligga kvar... Nej, varför ska jag ligga och snurra som värsta gutaperkan..nej, kliver upp gör jag, går ner och fixar en kopp te och sitter och njuter av arla morgonstund. Tystnaden och lugnet. Jag hoppas det snart blir så att man kan gå ut och sätta sig och njuta av naturens tystnad. Det ser jag fram emot om jag nu ändå ska vakna så tidigt. Det kanske vänder så småningom!
I går sökte jag ett jobb... Det var på handelsbanken, de sökte en kundtjänst medarbetare, det skulle kunna vara något för mig. Måndag till fredag och dagtid. Inga helger ingenting.. skulle vara jätteskönt. Jag hoppas jag får det, det dröjer innan jag för besked, eftersom ansökningstiden går ut den 8 feb. Därefter torde jag ju få besked då!
Så ni som läser det här kan ju hålla tummar och tår för mig så jag har någon form av lycka att hoppas på! :-) Tack på förhand.
 

Den bara hoppade på mig här i förrgår, värsta rinnsnuvan. Jag tycker det är ganska otrevligt. Jag hade inte alls planerat att bli förkyld, det har jag sannerligen inte tid med just nu. Det är alldeles för mycket som händer. Så i förrgår låg jag i stort sett till sängs hela dagen och bara sov och mådde pest. I går tillbringades också större delen av dagen i sängen, det är länge sedan jag blev så utslagen. I dag däremot har jag haft Johanna hemma och då passar det sig ju inte att ligga till sängs hela dagen heller, så i morse var det bara att pallra sig upp och det gjorde jag, först av alla. Jag vaknade 04,30 och var så gudasugen på en kopp te. Jag fick därmed en lugn stund för mig själv, det var dock för kallt för att gå ut och hämta tidningen, det fick Tommy göra när han kom upp, vilket kanske inte var så snällt, men när det är närmare -6 grader så känns det inte så lockande att bara gå ut i nattsärken. Kan inte tänka mig att det är så där väldigt hälsosamt heller för den delen. I övrigt rullar livet på i sin gilla gång. Johanna är i en trotsperiod och har verkligen kopplat på stora föräldrafiltret, hon lyssnar med andra ord inte alls på vad man säger, man får säga samma sak minst 895 gånger och ändå ... så lyssnar hon inte. Vad göra?

I dag var jag hos dietisten, det var ett mycket postivt möte. Jag har under fyra dagar kostregisterat, kört vätskelista och även haft koll på motionen. Ja, motionsdagbok för jag ju förvisso, men inget som är publicerat officiellt, känns som om det är lite onödigt. Men på det stora hela så rör jag mig ungefär 1 timma om dagen.
Hos dietisten gick vi igenom de här 4 dagarna som jag hade skrivit upp vad jag hade ätit och druckit. Det såg på det stora hela bra ut, men jag måste få i mig mera mjölkprodukter, jag når inte ända fram där. Men annars både vad gäller frukt och grönt så får jag i mig tillräckligt. Det jag ska jobba med just nu är ju då mjölkprodukterna. Vi får väl se hur det går!!!!!!
Jag hade gått ner 3,4 kg sedan mitt sista besök hos henne. Det tycker jag är helt ok. Det innebär att jag nu har gått ner 22 kg. Det känns jättebra. :-)
Efter besöket hos dietisten åt jag lunch med en väninna, det blev kycklingsoppa, den var ganska mäktig, eftersom den var avredd. I övrigt så smakade den väl inte så mycket. Den kunde ha varit lite mer kryddad.
Var även upp och hälsade på på avdelningen, de kände knappt igen mig. De skulle skicka mig ett intyg som ger mig rätten att beställa barnportioner när jag går ut och äter. Det är ju ganska positivt.
Nu tror jag att det här var allt för idag.

I morse körde Tommy bort mig och Johanna till dagis, sedan körda han direkt till jobbet. Jag hade bestämt mig att jag skulle gå hem från dagis. Vi mätte sträckan, det är precis under 3 km bilvägen. Jag lämnade Johanna och pratade lite med personalen, ändrade lite tider för nästa vecka. Klockan var 07,16 när jag gick därifrån och hemma var jag när klockan var 07,51, det hade alltså inte tagit mer än 35 minuter att gå. Jag blev så besviken, tog det inte längre tid, jag hade räknat med en promenad på minst en timma... ha ha ha.... vilken blåsning jag gick på!!!! Nåväl, hemma och ganska otillfredställd så började jag med att fylla på vattendepån, 3 dl smaksatt med realime. När klockan sedan var 09,00 åt jag mitt mellanmål, det bestod av en knäckemacka och en kopp tea (MamboJambo) ett jättegott tea. Därefter bestämde jag mig för att jag skulle träna vidare, så jag plockade fram en cd och gick upp, ställde in Crosstrainern på 40 minuter, petade in cd:n i dvd och slog på TV:n, gick in och ställde mig på Crosstrainern. Jag mådde så oförskämt bra när jag kände svetten byta fram. Jag fixar det OCH tycker dessutom att det är ganska kul. Jag känner att jag får jobba med kroppen. När jag var klar och hade duschat och fått på mig kläderna, satte jag en skorpdeg, jag tycker skorpor är gott som mellanmål, samtidigt började jag fixa lite lunch, jag kokade en potatis och tog en burk makrill, skar lite sallad till det. Inte världens bästa lunch kanske, men ack så gott.
I lördags tog jag mina mått, tänkte att syns det inte på vågen, så kanske det syns på minskat antal cm. Tanken är att jag ska ta mina mått 1 gång i veckan för att se om det händer något, vilket det rimligtvis borde, annars kan jag väl lika gärna lägga ner?
En sak till som jag har gjort, det är en sammanställning på min träning. Vilken typ av aktivitet, hur länge och vilket datum jag gjorde det. När man ser att det börjar komma som en rutin, att man måste göra något för att man ska må bra, då tycker jag att man har kommit en bra bit på väg. Hjärtat mår bra att få jobba lite extra. ♥ Jag hoppas jag nu kan komma att hålla den här nya rutinen om träning.

13 st var inbjudna, 9 hade meddelat att de skulle komma, ytterligare 3 dök upp utan att ha meddelat. Ursäkta, men är inte det lite nonchalant att göra på det viset, speciellt om man på inbjudningskortet har skrivit att man vill att vederböranda ska lämna besked om hon/han kommer, det är ju inte barnens fel, så ogärna kan man ju säga att barnet inte får komma in, det handlar om föräldrar som brister i respekt och ansvar.. Jag blev mäkta irriterad. Där stod jag med ett barnkalas, beräknat för 10 ungar med Johanna inräknat och 12 kommer. Jag kommer att påtala för föräldrarna vad som stod på inbjudningskortet och att det faktiskt hör till god ton att man hör av sig om man kommer eller inte. Fiskdamm med 10 påsar godis, som fick plockas om, jag fick skicka iväg Tommy att handla fler klubbor och lite mera godis. Det blev smått kaotiskt. Tur bara att ett av barnens mamma stannade kvar, hon var underbar och hjälpte till, medans jag blev tvungen att sätta mig i ett annat rum och inte alls kunde delta på kalaset. Hur som helst så löste det sig iallafall, även om det tog ganska lång tid. När barnen hade blivit hämtade så fixade jag en kopp tea till mig och två andra mammor. Tommy tog en kopp kaffe. När de hade åkt så gick jag och la mig en stund, helt slut. Tommy tog hand om röran i köket. Johanna hade beställt korv och makaroner till middag och det fick hon, därefter gick jag och Johanna upp och städade hennes rum, oftast får hon städa själv, men jag kände att har totalt 13 ungar lekt på hennes rum så ska hon inte behöva städa själv, det vore inte allt för snällt. Hon missade förvisso bolibompa, men vi busade lite och sedan tittade vi på hästshowen som var på TV i går. Jag tror hon tyckte det var ganska kul. Men som vanligt så tröttnade hon efter en stund, jag ställde henne i en dusch och spolade av henne lite innan det var dags att krypa till kojs. Vi läste Visst kan Lotta cykla, en bok som Johanna älskar. När vi sedan hade läst, så kom Johanna på att hennes presenter låg kvar nere, öppnade, men inte urtagna ur sina orginalförpackningar, hon ville gå ner och öppna, men jag sa till henne att det kunde hon göra i morgonkväll, alltså den 7/1 på kvällen.
Trots att det kom fler barn än vad som var beräknat så blev det ganska bra i slutänden. Alla barnen fick sin godispåse, i den var det förvisso inte bara godis, jag hade petat ner en penna, en pennvässare och ett litet block. Jag tror och hoppas att det var uppskattat hos barnen.

Bestod av gårdagens rester... visst låter det.. med tanke på att vi fondueade igår. Jag tog helt allt som var kvar från gårdagens middag och gjorde en gryta, den blev kanongod. Till denna grytan serverade jag fullkornsris. Det var riktigt mumsigt.
Ska ta en promenad i kylan, det är förvisso inte mer än -2,8 grader, men rackararns vad det blåser, och det gör att det blir iskallt. Det blir nog ingen långpromenad direkt, utan jag får nog ställa mig på Crosstrainern i eftermiddag också om jag ska få ihop dagens motion. Kan inte tänka mig annat. Klarar jag 30 minuterspromenad så är det bra och då får det lov att bli minst 30 minuter till på CT. Tänker inte låta det kalla vädret stoppa mig, för hur det än är, så är det så härligt att få lite frisk luft, man blir piggare och lite gladare. Dessutom är det kanonskönt att komma in i värmen efter att man har varit ute en stund. :-) Nå´n som inte håller med mig?
I juni månad satte jag in en efterlysning på reumatikernas forum, jag sökte helt enkelt en promenadkompis. Den 1/1-08 hade en person svarat på denna efterlysning. Jag har skickat ett mail till personen och hoppas att NN hör av sig igen. Det är lättare att komma ut och gå om man har någon som pushar på lite. Det är ju faktiskt också ganska trevligt att han någon att prata med. Än så länge är jag neutral! Det återstår att se vad som händer.

I onsdags fyllde Johanna år, hela 5 år... tiden har verkligen gått fort. Mor och Bengt var här. Heidi och Nathalie kom förbi för att gratta henne. Vi fikade lite, när Heidi och Natta sedan åkte så fixade vi lite lunch, helt fel i matordningen hela dagen, jag mådde inte så där jättebra! Därefter åkte vi och lämnade tillbaka Crosstrainern till Rusta och fick pengarna tillbaka, det var absolut inga problem. Sedan åkte vi till Teamsportia och där hittade jag min nya maskin. Den var förvisso något dyrare, men troligen mer kvalitet än den som Rusta sålde. Tittar man på de två olika maskinerna så kan jag bara säga att rent ergonomiskt så är den som köptes på TeamSportia betydligt mycket mer ergonomisk, jag svankar inte när jag jobbar på den, den är enklare att jobba på. Någonting som Heidi såg var att den på rusta inte gick i en elips utan gick upp mer när man trampade runt. Kanske därför den var tyngre att jobba på.

På torsdagen så träffades jag och Heidi, vi drack ett par glas vin och därefter gick vi ut för att äta en bit mat. Det blev lite för mycket av det goda. Efter maten blev jag helt slut och kände att jag behövde åka hem. Jag tog en taxi hem och gick och la mig, läste en stund, därefter somnade jag. Kanske var det tur, med tanke på att Johanna stökade från midnatt fram till klockan 03.00. När klockan var 00.30 föreslog jag till Johanna att vi skulle gå ner och ta en skorpa och ett glas mjölk, hon höll med. Det visade sig att hon var ganska hungrig. Vi satt väl nere i köket en timma eller så innan vi gick upp igen. Därefter låg Johanna och pratade med sin Ponny, ett gosedjur hon fick av Heidi och hennes flickor i födelsedagspresent. Hon har helt sonika döpt hästen till Ponny.

I fredags var vi och handlade inför Johannas kalas. Det blev inte direkt billigt, men vem har sagt att barnkalas är billigt. Det var hattar, duk, servetter, engångsmuggar/tallrikar balonger och självklart godis till fiskdammen. I år blir det dock inte så mycket godis, eftersom jag istället kommer att plocka ner ett litet block, en penna, en pennvässare och ett sudd till ungarna. Jag tror att det är mycket mycket bättre- om än inte lika roligt, enligt de små liven, that is!!!

Till middag fondueade vi, vi hade lite nötkött, fläskkött, grillkorv paprika, lök, broccoli, blomkål, champinjoner och tomater. Tomater går alldeles utmärkt att fonduea och eftersom jag inte får äta skalet så var det kanon! Till det hade vi baugetter och så drack vi vatten till. Johanna tyckte det var ett jätteroligt sätt att fixa middag på! Hon fick ju plocka maten själv! :-) Vi kom fram till att vi skulle göra det lite oftare än vad vi gör. Jag kan tänka mig att vi skulle kunna göra det en gång i månaden. Eftersom det faktiskt tar ganska lång tid, så måste det ju vara det ultimata sättet för mig att äta, eftersom det är lite åt gången och det tar sin tid! :-)

Den barrade mer än lovligt mycket så vi strippade av den och kastade ut den. Därefter gjorde dammsugaren succeé genom att finnas till med en snudd på tom dammsugarpåse. Tur var väl det, för det är sista påsen jag har hemma. Måste komma ihåg och köpa hem nya påsar. Har ni tänkt på hur svårt det är att komma ihåg någonting som man köper hem max 2 ggr om året.. jag köper i allafall inte hem dammsugarpåsar oftare än så. Mjölk behöver man ju inte skriva upp att man ska ha hem...det följer liksom med automatiskt.

---

I förmiddags ställde jag mig på Crosstrainern, jag stod 30 minuter, efter det så fick jag i mig 1 liter vatten. Det var helt ok. Det kändes kanon.
I morgon åker vi tillbaka med den till Rusta, eftersom ena drivhjulet har gått sönder och inga reservdelar finns att få tag på. Därefter åker vi troligen till Teamsportia och inhandlar en ny till mig. En sån där grej ska ju hålla längre än... dryga två veckor. Jag är uppriktigt besviken på den dåliga kvaliteten. Tydligen är det så att de inte kan beställa hem en maskin utan man får vänta tills de får in dem igen. Sorry, men det kan jag inte gå med på. Har jag nu kommit igång med den här träningsformen, så tänker jag väl inte lägga av med den, för att de inte kan leverera en ny till mig. Då tar vi pengarna tillbaka och åker och köper en ny någon annanstans.
När jag var klar på CT:n så ställde Johanna sig på den, hon är riktigt duktig, jag fick dra ner motståndet till henne. Titta på bilden och se hur hon kämpar... min lilla kämparprinsessa i plyschklänning och barfota.  :-)