tinnie

Ja, det har verkligen dagen varit. Började med att Johanna väckte mig vid 07.00, vilket i sig inte är ovanligt. Jag klev
upp och var halvsur! Fixade frukosten och sa sedan till Johanna att väcka Tommy och be att han skulle ta med sig en förlängningssladd ner, så vi kunde ha lite rostat bröd till frukosten.
Johanna var ganska gosig vid frukosten och sa någonting i stil med "mamma, du är så gosig" I det läget så rann all surhet av mig och jag smalt som is i en het kastrull!!! :-).
När frukosten var avdukad och jag var klar att möta dagen, så plockade jag fram lite pysselgrejer. Gjorde ett inbjudningskort till ett par goda vänner som var med när Tommy och jag förlovade oss den 16/2-2002. Det var en ganska kul historia, hela förlovningen planerades bakom ryggen på mig. Våra goda vänner visste, men inte jag. Vi hade bjudit hem dem och när jag håller på i köket så ropar Tommy på mig, jag frågade vad jag hade gjort eftersom han räckte fram en liten present till mig, jag öppnade presenten och blev ganska chockerad, i paketet låg två ringar, samtidigt som jag öppnar så går Tommy ner på knä och friar till mig, gissa om jag än mer chockad, eftersom vi faktiskt sagt att vi var nöjde med att ha det som vi hade. Dessutom var det tur att jag stod med ryggen vänd mot soffan, för jag satte mig pladask. Av dessa goda vänner fick vi då, ett par champangeglas och en orkidé. Champangeglasen, skickade jag med min mamma till Finland, där min moster graverade in våra namn och datum för förlovningen, eftersom våra goda vänner inte fått tag i någon som graverade i glas. Dem har alltid varit med när vi har firat våran förlovningsdag och jag hoppas att de även i år kan vara med. Dem sätter verkligen guldkant på tillvaron. Orikidén blommar förövrigt väldigt rikligt och länge varje år. Den brukar börja blomma i slutet av januari och blommar sedan fram till mars april, det har även hänt att den har blommat in i maj. Den är så tacksam.
När inbjudningskortet var klart och Johanna var påklädd och ute så passade jag på att baka ett par rulltårtor till hennes kalas. Måste ha allt sådant klart snart, eftersom hon ska ha sitt kalas den 6/1-08.
På eftermiddagen byggde jag och Johanna med hennes briojärnväg och när Johanna tröttnat på det, så beslöt jag mig för att ta en promenad, jag drog på mig ytterkläder och tog stavarna. Gick sedan upp mot Marielundsgård och förbi den bort till Fridlevstadsvägens korsning, där vände jag och gick tillbaka. Jag var ute i 50 minuter och kände en ganska stor tillfredsställesle när jag kom hem.
Dags för mellanmål, fixade lite kaffe till Tommy, saft till Johanna och en kopp te till mig själv. Hade skurit bort kanterna på rulltårtorna jag bakade tidigare, satte fram lite skorpor och annat till oss.
När vi fikat så började jag förbereda middagen, skalade potatis och klyftade den och sedan fick Tommy fixa resten. Jag var helt enkelt tvungen att vila.

---

---

---

I går gjorde jag klart de sista inbjudningskorten till Johannas Kalas. Vi la dem på lådan och får väl hoppas att de kommer fram i tid! Hon ska ha sitt födelsedagskalas den 6/1-08. Svar vill jag ha senast den 2/1-08, på hennes födelsedag! När jag var klar med inbjudningskorten, så gick jag upp och ställde mig på crosstrainern 20 minuter, efteråt var jag lagom svettig och kände mig så duktig! Upptäckte dock att vänster sidas pedal vippar i sidled, det visade sig att det var ett drivhjul som hade gått sönder. Konstaterade att jag skulle få tillbringa tid med att ringa kundservicce.
Till lunch hade vi julmat, det är inte utan att jag börjar tröttna på det nu. Den gravade laxen kunde jag inte äta av, jag dumpade och mådde skit, tur att jag testade dagen innan julafton. Det blev en tidigt kväll. Jag låg på soffan och tyckte synd om mig själv. Däremot den varmrökta laxen gick hur bra som helst. Det fick bli alternativet. Sillen gav jag sjutton i det är så mycket socker i lagen, så jag vågade helt enkelt inte. Efter lunchen fick det bli dags för en dusch, då hade jag nog svettats färdigt efter passet på crosstrainern. På eftermiddagen tog vi bussen in till min mor för att äta middag, hon bjöd på baconlindad kyckling och klyftpotatis, sallad, stekta champinjoner och kokta ärtor. Det var jättegott, jag avböjde ärtor och champinjoner. Till efterätt bjöd hon på ostkaka, hjortronsylt och vispad grädde. Jag smakade lite.
Det var tänkt att Johanna skulle sova kvar, men hon ändrade sig och ville följa med oss hem och inte kan man väl neka henne det inte. När vi kom hem så satte jag på Johanna pyjamas och sedan var det dags för nattesaga. Hon fick "Lotta kan cykla" i julklapp, en bok hon själv hade valt. Den läste vi, tredje kvällen på raken. Det tog inte lång stund efter att vi hade läst till att hon sov som en liten ängel, det var inte långt ifrån att jag somnade heller :-) måste erkänna att jag är ganska så trött. Jag gick ner och sa till Tommy att jag nog skulle följa Johannas exempel och gå och lägga mig. Sagt och gjort! Jag gick upp och gjorde mig natteklar och gick sedan och la mig, började läsa "Harry Potter dödsrelikerna" Läste 2 kapitel därefter gick ögonen i kors på mig. Det var med andra ord lika bra att släcka och dra ner rullgardinen.

---

Idag har jag tänkt att jag skulle ta en riktig lång skön promenad. Vi skulle behöva åka och handla också.
Har ringt till Rusta, där Tommy köpte Crosstrainern, till svar från deras kundservice fick jag att vi skulle ta med hela maskinen till butiken där vi köpt den... dem måste vara spritt språngade galna. För ett litet drivhjul! Hmmm.. vi ska nog göra så att vi åker och pratar med dem i butiken först, innan vi vidtar någon annan åtgärd.
För ett tag sedan köpte jag en bamsetidning till Johanna, där det följde med en CD saga, den CD;n var inget att ha, det var ingenting på den, ringde kundservice och positivt nog, de skulle skicka en ny skiva direkt. Inga problem där inte. Det gillar jag!!!
Håller dessutom på att kolla upp om Mor och Bengt får några pappersbiljetter till sin Canaria resa. Men travelpartner har inte telefontid förrän klockan 13.00. Helt otroligt. Man kan bli tokig för mindre.
Dagens lunch kommer att bestå av varmrökt lax och dillstuvad potatis och middagen kommer att bestå av grillade revbensspjäll och potatis. Hittade ett recept med kanel i marinaden.
En annan kul sak som har hänt här, det var på annandagen, när jag höll på klä på mig, jag skulle ha ett par stumpbyxor på mig, när jag tar fram dem så upptäcker jag att uppe i livet är strumpbyxan inte sydd, det verkade precis som om garnet tagit slut men att den ändå slunkit igenom kontrollen. Nåväl, jag ringde till ICA kundservice, de gjorde en reklamation och skulle skicka något som kompensation. Undrar just vad det blir för något. Rabattkuponger? Nya strumpbyxor? Ja, det återstår att se.

Ja, så har julafton passerat. Vi hade en ganska mysig dag.

Jag hade ju ställt ut en tallrik gröt på altanen till tomten och visst hade han varit framme och ätit (Om det inte var någon katt förståss... det kan det ju ha varit. :-)) Brevid tallriken stod ett stort paket som var adresserat till Johanna. Men hon fick inte öppna det förrän efter frukost. Gissa om hon åt frukost, två mackor och två muggar oboy, sedan var den lilla tjejen nöjd. Hon började öppna och det visade sig vara ett dockhus, det visade sig att hon hade önskat sig ett sådant. Det var massor av tillbehör, 4 dockor och en massa möbler. Hon blev glad. Hon lekte ganska mycket med det och det höll henne sysselsatt under förmiddagen.

Jag hade gjort en julblomma till mamma och Bengt samt en julstrut med lite hemmagjord chokladkola. Både och var väldigt uppskattat. Jag blir glad när andra blir glada. :-) Så lite ger så mycket tillbaka.

Vi skulle till min mor på jullunch och vi åkte väl så vi var där vid 11.45. Alla åt risgrynskgröt utom jag, jag kokade mig lite havregrynsgröt eftersom jag fick så ont i magen efter att ha ätit risgrynsgröt helgen innan. En skinkmacka med senap och äppelmos åt jag också. Det var jättegott!
Vi åkte hem vid 13.00 så vi skulle hinna förbereda innan mor och Bengt kom till oss. Dessutom så skulle Johanna sova en stund. Väl hemma så gick jag och Johanna upp och la oss, jag läste ett kapitel i "Pippi i Söderhavet" därefter skulle vi sova, Johanna hade svårt att komma till ro, men 14.15 då sov hon så gott. Jag gick ner och började skära upp det som skulle skäras upp.
När klockan var 14.55 gick Tommy upp och väckte Johanna, vi skulle ju se Kalle. Jag hade gjort ordning lite saft och kakor till Johanna, så hon skulle ha lite gott till TV.n. Tommy tog en Whiskey och jag en Konjak. Jag hade det mesta färdigt 15.30 satte jag på potatisen så att den skulle vara klar tills mamma och Bengt kom klockan 16.00.

När klockan var lite efter 17.00 så kom den efterlängtade tomten, det var en av våra grannar som ställde upp och tomtade. Han gjorde det så jättebra. Johanna blev lite rädd först, men det släppte efter en stund. När tomten delat ut klapparna så gick Johanna och hämtade ett paket till tomten, han blev jätteglad och sa att det var första gången som någon gav honom en julklapp. :-) Det hela var med andra ord väldigt Lyckat! Tack TomteJohan!

Den fick jag av maken en vecka före julafton, en crosstrainer. Nu finns inte längre några ursäkter till att inte träna. Tillåter inte vädret promenader, så finns crosstrainern. Det är bara gå och ställa sig på den och köra ett pass. Jag är jätteglad för den. Tusen tack Tommy. Din hjälp i kampen mot övervikten är ovärderlig! Jag älskar dig!

En ny vikt tog jag på julaftonsmorgon, och det var inte utan att jag blev lite besviken, jag har stått still, så det är fortfarande -20 kg. Jag trodde faktiskt att jag hade gått ner lite, men ack så jag bedrog mig. Antingen, så har jag ätit för mycket, så kroppen hittat en balans mellan intag, motion och vikt. Eller så har jag hamnat på en platå, där kroppen håller på att ställa in sig på nuvarande vikt för att sedan fortsätta nedåt. Hmmm vi får väl se, jag ska ta och kost och vätskeregistera i ett par dagar så jag har koll på vad jag stoppar i mig och hur mycket jag dricker. Jag är medveten om att jag dricker för lite vatten och jag måste skärpa mig med den biten.

Har nu satt upp ett mål till mitt nästa besök hos dietisten, jag ska ner 5 kg innan dess. Det är ungefär en månad dit och det är alltså inte helt omöjligt att uppnå detta resultat. Nästa vikt som jag ska ta här hemma blir om ungefär en vecka. Vågen får inte bli en vana, man kan ju faktiskt väga olika från dag till dag beroende på många olika faktorer. Så en gång i veckan får lov att vara bra.

Har börjat med kalktabletter eftersom jag är säker på att jag inte får i mig tillräckligt med kalk. Jag får helt enkelt inte i mig en ½ liter mjölkprodukter/ dag, det är tydligen vad kroppen behöver för att uppnå mängden kalk. Jag orkar inte hålla på att kämpa med att få i mig alla dessa mjölkprodukter, jag känner att jag vill lägga den energin på min viktminskning istället. Jag tror att det är ganska sunt, eller åtminstone så vill jag tror det.

Ja, och det mesta av julstök är klart. Skönt. Har väl förvisso lite kvar att göra, typ dammsuga, torka golv osv. Det är sånt jag gör det sista jag gör för kvällen. I kväll ska vi smaka av skinkan och lite annat julgott. Det är som en liten tradition vi har. Måste ju kolla att allt smakar ok.
I kväll ska Johanna få ställa ut en skål med havregrynsgröt till tomten. Förra året hade han lämnat en påse med julklappar som tack!! I år så får hon ett ganska stort paket på morgonen, det är ju så att dagen är ju jättelång för henne. Så för att hon ska kunna sysselsätta sig under dagen så har vi köpt ett dockhus till henne. Det var massor av tillbehör och grejer till det. Sysslesatt kommer hon att vara.  Egentligen så är det märkligt hur vi vuxna lurar våra barn att tro att tomten kommer med julklappar. Jag tror ju på både tomtar och annat knytt. Men jag TROR inte på JULTOMTEN.

En liten episod som utspelade sig på julafton förra året:
Johanna kom och frågade vad vi skulle ha till middag. Jag började rabbla upp vad som skulle finnas på julbordet, när jag var klar så, tittade Johanna på mig och sa efter en stund. "Men mamma, det är ju en tokmatsdag." Och visst är det egentligen helt tokigt, att man under ett fåtal dagar frossar i mat på det sättet.
Jag har i allafall beslutat mig för att det kommer inte finnas så mycket på julbordet i år. Skinka, inlagd sill, lax, köttbullar, prinskorv, rödbetssallad, bröd, ost, smör och potatis. Borttaget från tidigare år, senapssill, revbensspjäll och Janssons frestelse.

På julafton ska vi hem till min mamma och äta jullunch, den kommer att bestå i risgrynsgröt och skinkmacka. Jag klarar dock inte risgrynsgröten *snyft* får kramper i magen av den. Jag får väl hitta på något annat istället.
På kvällen, eller senare på eftermiddagen kommer mamma och  hennes särbo Bengt hem till oss och firar julaftonskvällen hos oss. Jag tycker det ska bli jättetrevligt. Jag skulle förvisso vilja att de sov kvar, men det ville inte Bengt. Det skulle vara trevligt att bjuda på en sillasnaps och en whiskey efter maten, men har får väl skylla sig själv.  Men men.. det är inte så mycket att göra åt. Har ordnat en tomte som kommer till oss. Johanna tror att tomten kommer och lägger klapparna under granen. :-) Jag har sagt att vi får väl se.

Kalle och hans vänner kommer vi att titta på tillsammans med Johanna, hon har inte sett det förut. Förra året hade hon inte ro att sitta och titta på det. Men i år tänkte jag sitta med henne och då vet jag att hon sitter och tittar. Jag hoppas att även Tommy sitter med. OM inte så kan han ju förbereda julmiddagen. :-)

Vi kommer att äta julmiddagen omkring 16.30 och när vi sedan är färdiga och har dukat av så tror jag att tomten tittar in en sväng.

Ja, och det med besked, jag har dammat och dammsugit, moppat golv och bytt dukar. Alla kristallglasen är diskade. Vet ni hur dammiga och solkiga slipade kristallglas blir? Det är snudd på snuskigt att titta på. Glasen i sig är ju inget man använder till vardags. Nu är dem glänsande fina.  Det ligger juldukar på matbordet i vardagsrummet, på vitrinen i vardagsrummet, på skänken i hallen. Små jultavlor är uppsatta här och där. Det
verkar som om det kan bli lite jul här hemma trots allt. Jag lär väl kanske få lida i morgon, med ganska mycket smärta kan jag tänka, med tanke på vad jag har haft för mig under dagen. Granen tog vi in i går, så att den skulle få "hänga" till sig och släppa ner sina grenar lite. Vi hittade en jättefin och tät gran. Tommy och jag satte i belysningen därefter klädde  Johanna och jag den. Måste erkänna att den blev ganska fin, åtminstone om man jämför med förra årets gran. Den hade all sköns färger, precis som barn brukar vilja ha det...MASSOR av FÄRG.

Johanna verkade dock ganska nöjd över att det bara var röda kulor och hjärtan, lite garntomtar och lite sån't som hon har gjort på dagis. Självklart massor med glitter, i Johannas tycke så skall allt glittra, glitter är jättefint och så mysigt. Det är så "prinsessigt"  Hon tyckte att granen blev fin, eftersom den dessutom är ganska tät, så tyckte Johanna att den kunde bli bra som koja. Jag fasar för att hon får för sig att krypa in under den. Det skulle förvisso vara en ganska kul syn, men stackarn skulle bli stucken av alla granbarr.

Innan städdjävulen tog sitt grepp om mig, så där på förmiddagen, ställde jag mig och bakade skorpor.  Synd bara att det tar så lång tid innan dem torkar. Det är ju viktigt att dem är riktigt torra, annars har man något segt att tugga på och det är inget jag direkt längtar efter. Nej, krispiga, spröda skorpor det vill jag ha gärna med ett glas mjölk! Det är MUMS.

Heidi tittade förbi en stund och lämnade Johannas julklapp. Heidi, hon är min allra bästa väninna, finns där i alla väder och ställer alltid upp. Jag älskar henne för den hon är! Hon är Johannas fadder och var den som hälsade Johanna välkommen till världen på midsommarafton anno 2003 när vi hade namngivningen för henne. Jag skulle inte vilja ha någon annan fadder till henne. Det är lite som en bonus!! :-)
Heidi frågade hur mycket jag hade gått ner... svaret som alla får just nu, som frågar: Jag vet inte, jag ska inte väga mig förrän på julaftonsmorgon. DÅ får vi se, vad vågen säger!  Jag är själv jättenyfiken! :-)

Har bestämt mig för att inte väga mig förrän på Julaftonsmorgon. Det får vara lite spännande på den här resan mot ett hälsosammare liv. Det är inte så många dagar kvar, 6 ynka dagar. Helt otroligt, vart har tiden- året tagit vägen. Det har bara svischat förbi.
Jag kämpar fortfarande med att få i mig vatten, ska ju dricka ca 1,5 liter, utöver det jag får i mig via kosten. Nu är det den årstid som jag helt enkelt inte tycker att vatten är gott. Jag är inte törstig.
Igår gick det ganska bra trots allt. Jag drack nog ganska precis 1.5 liter. I morse när jag vaknade så  mådde jag ganska bra. Jag hade inte ont i njurarna, ett säkert tecken på att man dricker för lite. Innan operationen hade jag inga problem att tömma ett ½ liters glas med vatten, men nu tar det minst ½ timma att bara få i sig det. Har fått tag på en vattenflaska som rymmer 0,75 cl och den får bli min måttstock i kampen mot för lite vatten. Målet är alltså att tömma 2 såna flaskor per dag. Vi får väl se om jag lyckas.

Ja, så vill jag beskriva årets pepparkakshus, det blev snett och vint. Det var sista gången jag gjorde ett mumin hus som pepparkakshus i allafall. Det var tydligen jättesvårt att sätta ihop det. En del av delarna gick av och passformen var inte den bästa. Stackars mumintrollen, vilket drag det måste vara i huset där dem bor! :-)
Johanna fick äran att dekorera med kristyr och strössel. HON tyckte det var roligt och hon tyckte det blev fint. Det var huvudsaken.
Tommy brände sig på tummen när han höll på med att montera ihop delarna till pepparkakshuset. Det blev en ganska stor brännblåsa. När Johanna såg den, så förstod hon varför hon inte fick hjälpa till och foga ihop det. 

Nåväl några bilder får väl tala för sig själva.

Ja, nu har snart det här året passerat. Under julafton och mellandagarna brukar jag ägna ganska mycket tid till eftertanke och reflektion av året som gått. Vad kunde ha gjorts på ett annat vis, vad kan jag göra för att bli en bättre människa? I år har jag börjat reflektera lite tidigare. Det jag vet hit intills är att anno 2007 blev ett år fullt med prövningar, sorg, ilska och förtvivlan. Jag kan heller inte förneka att året har burit en frukt så söt, eftersom allt faktiskt i slutet löste sig till det absolut bästa (för min del, that is!!). Många människor blev så sårade under året som passerade pga av vissa handlingar. En positiv händelse för året är att jag och Tommy har återupptagit kontakten med en gammal god vän, som vi inte har umgåtts med på flera år. Jättekul att ha dig tillbaka i "familjen" Tonnie!
Oktober och November var månader som innebar 3½ vecka på sjukhus för mig. Det bästa som jag faktiskt gjort för mig själv. Jag ångrar att jag inte gjort operationen tidigare, jag mår ju så mycket bättre än jag gjorde tidigare. Jag har vunnit så mycket, en bättre hälsa, en gladare personlighet och sist men inte minst jag har fått mera ork, det även om min kondition i dag är på 0. Jag kommer igen.
Jag har gjort ytterligare några julkort, jag passade samtidigt på att börja göra inbjudningskort till Johannas födelsedagskalas. Hon ska ha sitt kalas den 6 januari. Johanna gjorde ett julkort också i A4 format, det tänkte hon skicka till en av sina kompisar på dagis. Jag kommer att lägga upp dem när allt är klart.
I förrgår bakade vi delarna till pepparkakshuset, Johanna har dekorerat det idag och i kväll ska vi sätta ihop det. Jag vill ha Tommy hemma när det ska göras (Det är han som får göra det!!!) Jag är så rädd att bränna mig på sockret!!
I kväll ska vi åka iväg och köpa julgran, sedan tar vi nog in den på fredag och klär den stackarn... Johanna ser nog fram emot det iallafall. Helt ärligt så tycker jag också att det är ganska mysigt. Har plockat fram lite julpynt och börjat pynta runt här hemma. Johanna har varit exalterad av tomtar och grisar och gud vet allt vad som hon hittade i kartongen med julsaker. Hon skulle helst vilja ha allt på sitt rum. Visst är jag en taskig mamma som inte går med på det! ;-)

Man ska hålla sig till sina gamla välbeprövade recept, det har jag lärt mig idag. I går när jag gjorde pepparkaksdegen för dagens bak, så verkade det som om det skulle bli en jättefin deg. I dag när min mamma kom och skulle baka med Johanna, så är degen knallhård. Ja, jag vet att den blir hård om man använder smör, vilket jag också hade gjort. När jag väl fick upp degen ur bunken så smulade den sig otroligt, den gick helt enkelt inte att baka ut. Jag tillsatte både extra vatten och extra fett för att den skulle bli hanterbar. Johanna fick baka några pepparkakor och mamma gjorde helt sonika en rulle som hon la i kylen en stund för att sedan skära den i rundlar. Om de blev runda ... Nej, det blev dem inte, men vad gör det. Nästa år ska jag hålla mig till mitt gamla vanliga recept, det är ett som är säkert. I morgon köper jag en pepparkaksdeg så att Johanna får baka lite mer och så att vi kan göra pepparkakshuset.

en pepparkaksdeg. Min kära mor kommer och bakar med Johanna i morgon (fredag 14/12). Johanna är ju ledig från dagis och jag tror att hon tycker att det är jätteskönt att bara kunna vara hemma och mysa lite. Hon är på dagis 27 timmar i veckan, just nu. Normalt är hon 15 timmars barn, eftersom jag är arbetssökande.
Jag har även börjat göra julkort. Jag gjorde 4 stycken på eftermiddagen. Visst blev de fina?  Jag tyckte själv att de blev jättefina.
Ska göra fler i början på nästa vecka, jag är visst lite sent ute känns det som. Men med tanke på hur de sista månaderna har varit så har jag överseende med mig själv. :-) Normalt så brukar jag skicka julkorten omkring den 14-15 dec, men så lär inte bli i år.

Klockan ringde tidigt som bara den, normalt sett reagerar jag inte på den. Men i morse gjorde jag det. 05.40 ringde den, jag masade mig upp och gick ner och fixade min frukost, fiberhavregröt. Strax efter kommer Johanna ner bärandes på sin kudde och ser jättetrött ut. Jag frågade om hon ville ha lite gröt... vilket hon började med och fråga om den var kall! Jag sa att den är fortfarande varm. Då ville hon ha morgongröten. När jag hade ätit frukost så började jag göra mig iordning för dagens stora händelse: Luciafirande på dagis. Det var sagt att vi skulle ha eget fika med oss, så jag gjorde ordning en flaska saft, tog ett par lussekatter och några pepparkakor till fikat. TUR att Johanna åt en ordentlig frukost innan! Luciafirandet var jättefint och alla barnen var så jätteduktiga.  Efteråt så fikade vi. Det var jättemysigt. Jag åt en lussekatt och en pepparkaka och drack 2 glas hemkokt saft. Jag såg det som dagens första mellanmål och därför så åt jag lunch ganska tidigt, 11.30. Lunchen bestod av köttbullar och potatismos. Det var jättegott.
När jag kom hem från luciafirandet så var jag helt slut, hur i hela friden kan man bli helt slut av att inte göra någonting. Det måste bero på att det var mycket folk, mycket surr omkring mig. Det kan säkert trötta ut en ganska rejält.
Jag har haft ganska ont idag och har därför tagit ganska mycket smärtstillande. Märkligt, jag tycker jag svarade bättre på tiparolen än vad jag gör på tamarol och det ska vara samma sak!!! Jag vet inte!
Tänkte att jag skulle gått ut och gått idag, men eftersom jag har haft så ont i dag så blev det inte av, synd, för det har varit ett ganska härligt väder om än kallt, så har det varit en klar, hög och torr luft. Relativt vindstilla, vilket är väldans ovanligt i den här delen av landet.
I går ringde Torben, min läkare. Alla mina värden var ok och röntgen såg fin ut. Jag ska till honom om ungefär 6 veckor, tror jag. Det dimper väl ner en kallelse i brevlådan sinom tid.

Har kommit på mig själv med att jag äter för fort. Resultatet blir ju att jag känner mig som en stoppad korv och får lite magknip. Jag måste börja tänka på det. Fast igår var det verkligen svårt att få lunchen att vara 20-30 minuter. Jag åt kalvsylta, potatismos, rödbetor, gurka och tomat. Försök och få det att vara så länge... kalvsyltan smälter ju i munnen på en och potatismoset...jag.. det behöver man ju inte ens tugga. Kanske skulle jag testa med att använda Johannas bestick, det skulle kanske dra ner tempot lite. Frukosten funkar perfekt, den tar nästan 1 timma. Jag älskar att ta det lugnt på morgonen, att få sitta och bara vakna i lugn och ro. Nu är det ju förvisso så att Johanna pratar 24  timmar om dygnet, så vid frukosten så är det ofta ett saligt kacklande från den lilla prinsessan.
I kväll blir det kokt potatis och köttbullar och kokta morötter... tänkte att jag skulle göra julköttbullarna i dag. Köttbullar vet jag ju går hem hos hela familjen, så idag blir alla vid middagsbordet nöjda. :-)

var inte speciellt rolig! Jag har ju dragit ner på smärtstillande från 6-7 stycken tiparol till 2-3 istället. I förrgår kväll tog jag dock ingen, tänkte jag skulle se hur jag mådde på morgonen när jag vaknade. Hmmm.. jag kan ju lugnt påstå att när Johanna väckte mig före 06.00 så hade jag så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tur att jag har varit så förutseende, så jag har ett rör tiparol och ett halvt glas vatten på nattuksbordet. Med mycket möda lyckades jag sätta mig upp och blanda till en liten medicindrink. Drack den och inväntade att smärtan skulle ge med sig. Den gav inte helt och hållet upp, men så pass att jag kunde kliva upp. Efter frukost tog jag en promenad på 30 minuter. Jag har en målsättning om att jag ska kunna gå en sträcka på nästan 4 km, men eftersom min kondition är så usel och det faktum att jag faktiskt blir väldigt trött, så måste jag ta det hela i små etapper. Jag måste VETA  att jag faktiskt tar mig hem och inte blir strandad någonstans på vägen. Det vore fint om jag tuppade av mitt i ingenstans. Smärtan gav som sagt inte med sig helt och hållet. Jag tjatade under dagen om att jag nog borde ta en painkiller till, men... inte, det var precis som om jag pratade med .... en vägg för jag lyssnade ju inte på mig själv. När klockan var 18.30 då kom jag mig för att ta en tablett. Sedan tog jag en vid midnatt innan jag gick och la mig.  Mådde mycket bättre i morse när jag vaknade.

Tommy tog precis ett par bilder på mitt andra operationsärr, måste ju bara lägga upp det här också. Det är ca 25- 30 cm långt och har läkt så kanonfint det också. Med tanke på att det är ca 4 veckor sedan jag gjorde den bråckoperationen.

Har nu varit hos dietisten. Vi gick igenom de två gångna veckorna, vad och hur jag hade ätit och druckit. Hmm.. kan erkänna att jag har jättesvårt att få i mig vattnet. Men jag får väl göra så att jag hela tiden går och smådricker så kanske jag har möjlighet att komma upp i 1½ liter vatten/ dag, det är vad jag måste dricka för att kroppen ska hålla sin vätskebalans. Idag får jag kanske i bästa fall i mig....2 glas vatten vilket innebär ungefär 5 dl, alltså på tok för lite. Ska se om jag hittar min sportflaska så kan jag använda den, den rymmer väl ungefär en liter tror jag. Det kanske underlättar. Vi gick också igenom fast föda. Ja, nu har ju jag då ätit skonkost(mjuk mat) och inte passerat maten utan tuggat den väldigt väl. Det har varit lättsmält kost för kroppen. Typ, fisk, potatis och sås. Köttbullar och pasta. Kokta grönsaker. Nu ska jag få börja äta bröd och börja smyga in lite mer fast och tja... jag vet ju att jag måste tugga maten jättenoga. Det var en hel del som jag ska undvika, så det är väl bara rensa frysen :-D , skämt och sidor, maken får väl äta majs och ärtor och jag får titta på!!! ;-) Nej, jag hittar nog något annat, kokta morötter, broccoli och blomkål kanske.
Dagens vikt hos dietisten 96 kg. SÅ enligt hennes våg är det alltså -19. Vilken våg jag ska rätta mig efter... ja, det blir nog hemmavågen eftersom det är den som jag väger mig oftast på! :-)

Dagens Lunch såg ut så här:

Det är så Johanna äter mer än mig nu. Hon åt nog 6 köttbullar.

Till middag ska vi ha stekt lax, kokt potatis, gräslöksås, kokta grönsaker och sallad. Visst låter det gått...
så här såg det ut:

I morse ställde jag mig på vågen, den visade på 95 vilket innebär att jag har tappat 20 kg på 6 veckor. Ja, vi får väl se i morgon var vågen hos dietisten visar. Jag lägger in morgondagensvikt här också.

Har varit och handlat på förmiddagen och nu är jag helt slut. Kom hem lagom till att det var dags för lunch, den bestod av kokt torsk, kokt potatis och äggsås och ca 1½ dl mjölk. Jag är ju ingen mjölkälskare jag inte, men måste försöka få i mig åtminstone 3-4 dl varje dag. I kväll blir det stekt falukorv, potatismos och kokta morötter. Det kommer Johanna att älska. Själv skulle jag nog kunna tänka mig en stekt fiskbit... fisk är så jättegott. Det är konstigt hur man ändras, innan operationen så formligen älskade jag en grillad/stekt köttbit gärna med potatisgratäng och ett glas rött eller ja, det blev ju självklart flera glas med rött... men det är väl kanske en annan historia. Ibland kunde jag längta mig tokig efter just den här saftiga biffen. Nu, känns det faktiskt som om jag hellre föredrar fisken... skulle jag gå ut och äta idag, så skulle jag inte välja någon köttbit utan jag skulle faktiskt välja en fiskrätt. Nu har jag förvisso alltid tyckt om fisk. Men det är precis som om det blev mer tilltalande efter operationen. Oj, vad jag svamlar. Jag ska nog lägga mig och vila istället för att sitta här och skriva en massa galamattias....

Äntligen klart!! Alltså julklappsinköpen. Kanske inhandlar jag någon liten sak till. Men på det stora hela färdig med det. Det är så skönt att slippa julstressen. Nu är det julmaten kvar som ska handlas och det ska vi göra nästa helg, min mamma har lovat att ta Johanna en stund på lördagen så vi kan handla de som ska handlas, typ skinka... lax...prinskorvar...ja, ni vet allt som hör julen till. Rödbetssallad och hovmästarsåsen till laxen fixar jag själv. Eftersom vi firar julen tillsammans med min mamma och hennes särbo så brukar vi göra som så att vi delar lite på kostnaden. Mamma har lovat att lägga in sill och fixa en bit gravad lax.
Måste erkänna att jag ser fram emot julen, jag tycker det är en sån mysig helg. Om man bortser från det komersiella alltså. Jag ägnar mycket tid till reflektion av året som gått, meditation och avkoppling. Jag mår bra av det, jag tror att fler skulle behöva stanna upp och andas, bli medveten om sin omgivning.

Allmän info
För ca 2 år sedan bad jag min läkare skicka en remiss till Karlshamns sjukhus. Jag ville göra en GBP, Gastric by pass, en operation som gör att man går ner i vikt och som är livslång. Det gjorde hon. I februari 2006 var jag på bedömning hos Torben Navne i Karlshamn och fick ett ja till operationen.

Jag ringde
Den 17 oktober 2007 ringde jag till kirurgen för att kolla hur länge till jag skulle få vänta. Får beskedet att jag troligen kommer att få operationen innan jul. Vad bra tänkte jag, då blir det väl i november. På eftermiddagen samma onsdag, så ringer de från kirurgen och frågar om jag har möjlighet att komma dit redan på torsdagen den 18/10 för provtagning och inskrivning och operation på måndagen den 22/10, det här var en återbudstid som jag fick. Allt gick väldigt fort. Knappt att jag hängde med själv. Nåväl, jag var där på torsdagen och på måndagmorgon klockan 7 lämnade Tommy och Johanna mig på sjukhuset. Jag rullades ner på operation vid 8-9 tiden på morgonen. Det jag sa till den som skötte narkosen var "Att du lägger mig i narkos, läkarna gör sitt, du ser till att ta mig tillbaka till det här livet. Jag är inte redo för andevärlden än." Ja, jag tror på andar och andra väsen, men det är en annan historia.

Efter operationen
Det jag vet var att jag mådde ganska bra när jag vaknade upp ur narkosen, jag ville upp och stå så fort som möjligt. Jag tror att jag stod upp första gången en timme efter att jag hade vaknat. Så långt var allt väl.
Torben kom för att prata med mig och han talade om att jag hade ett diafragmabråck, vilket hade komplicerat hela operationen, eftersom en del av tjocktarmen och magsäcken låg i bröstkorgen och trängde ihop lungan. Torben hade lyckats få ner tarm och magsäck där det hör hemma och därefter lagt ett par extra stygn för att det skulle hålla sig på sin plats. Dessvärre hjälpte inte detta. Måste dock säga att personalen på Karlshamns kirurgavdelning är helt underbara.

Förflyttning
På lördagen den 27/10 blev en ambulanstransport till Karlskronas Intensivvårdsavdelning, eftersom Karlskrona har bättre resurser på helgerna än vad Karlshamn har. Där låg jag till söndag eftermiddag då de körde upp mig till kirurgavdelning 48.på Karlskrona. Här hade man väldigt lite kunskap om GBP opererade, upplevde jag det. Jag längtade bara hem. På Onsdagen den 31/10 flyttade man mig till Thorax avd 55, Vilken skillnad på personal, underbar. Omtänksam, lyhörd och ödmjuk. Här fick jag massor av behandling i C-pap, medicinsk behandling i form av combivent, jag fick blåsa i flöjten. Man ville ha mina lungor i absolut bästa skick innan operationen på måndagen den 5/11. Dagarna innan satte man en CVK, eftersom jag är så svårstucken, det var ingen skön känsla, även om man hade lagt bedövning och jag hade fått lugnande.
Helgen som kom alltså den 3 och 4/11 var jag hemma på permission det var jätteskönt. Så var det dags för operation nr 2. Förberedelserna på thorax var två descutan duschar på söndagkvällen och sedan en på morgonen. Vid 8,30 rullade jag ner på operation och även nu talade jag om för personalen att jag ville tillbaka till det här livet och inte till andevärlden. Efter operationen så hamnade jag återigen på IVA, den här gången i mycket sämre skick än förra. Jag var inte uppegående. Låg mest och hade ont och mådde uselt, sov ganska mycket.

Åter till avdelningen
På tisdagen skulle jag tillbaka till thorax och fick då veta att min mamma var där och väntade på mig. Hon hade varit där sedan 13.30 och jag kom upp vid 14.30. Min mamma syntes inte till då och man misstänkte att hon kanske hade åkt hem. Jag blev jätteledsen. Men mamma kom tillbaka. Hon hade tydligen blivit rädd när hon såg mig, hon trodde aldrig att jag skulle klara av det. Men jag kom igen, ont krut förgås inte så lätt. :-) Min envishet och kämparglöd låg i att jag vill se min dotter växa upp. Det betyder allt för mig!!!

Rehabilitering
Nu följde några dagar av intensiv andingsgymnastik, c-pap och Combiventbehandling. Lungan skulle ju veckla ut sig ordentligt. Jag var tvungen att fylla lungblåsorna med luft så att lungan kunde hålla sig utspänd. Andas i flöjten tillhörde också, allt för att dels veckla ut lungan och dels bli av med vätska som jag hade. Dränaget drogs den 13/11, dagen innan jag skulle åka hem. Johanna hade lånat mig en liten nalle som hon tyckte att jag skulle ha när jag låg på sjukhuset. Sista kvällen, innan jag skulle hem, fylldes jag av sådan saknad efter Johanna så jag låg och grät och kramade denna lilla nalle. Jag grät på morgonen när jag skulle hem. Innan jag fick åka hem så var jag tvungen att göra en lungröntgen.

Hemma
Egna rutiner, mina rutiner och inte sjukhusets rutiner. Jag är inte van att äta frukost klockan 08.00 -08.30 på vardagarna. Jag äter 06.15-06.30 jag stiger ju upp med Tommy och Johanna. Dels är det mycket lättare när man är i sin hemma miljö. Man vet vad man har och rätta sig efter. Hur som helst så är det jätteskönt att vara hemma.
Sedan GBP operationen har jag gått ner 19 kg det är på 6 veckor. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde den här operationen tidigare. :-)

Akuten
Den 1/12 var det dags för ett akutbesök. Hade ätit kassler, ris och majs som i en låda till lunch. Efter ett fåtal tuggor fick jag så ruskigt ont i magen. Jag la mig och vilade (sov) en stund. När det sedan var dags för mellis så kunde jag vare sig äta eller dricka utan att det började krampa. Vid middagen som bestod av stekt lax, kokt potatis och en dillsås samt grönsaker så var det samma visa. Jag ringde till rådgivningen och de tyckte att jag skulle åka in. Tommy gick över och kollade med vår granne om de kunde köra mig till akuten. De ställde upp. När jag kommer in så får jag vänta en liten stund. Ca 18.30 poppar mitt nummer upp, ja, på Karlskrona akuten har de nummerlappssystem. Jag går in i "buren" lämnar patientbricka och talar om mitt ärende och mina besvär. Helt plötsligt känner jag att jag måste spy. Jag säger till personalen och det blev en ryslig fart på sjuksköterskan hon sprang iväg och hämntade kräkpåsar och papper, sedan en rullstol som hon "tryckte" ner mig i för att sedan köra mig till ett undersökningsrum. Klockan var väl omkring 18.30. Klockan 20.45 kommer läkaren som hade ägnat tid att läsa igenom min journal. Han förstår väl till viss del problematiken. Han vill behålla mig för observation och för att vätska på mig lite, jag hade ju inte druckit mycket mer än 750 ml under dagen. När klockan var 21.20 så kom en sköterska in som satte en infartskanyl och tog massa prover. 21.45 kom de från obs och hämtade mig och när klockan började närma sig 22.00 fick jag äntligen låna en telefon för att ringa och meddela att jag blev kvar över natten. Sköterskan på OBS satte droppet som var en liter socker/saltlösning.
Vår Granne hade lovat att hämta mig om det var så att det hade skickat hem mig. Jag är dem evigt tacksamma. Ska gå och köpa en blomma och lämna till dem som tack och visad uppskattning.
På söndagen när ronden kom så visade sig att läkaren hade varit med vid min operation och var väl insatt i min GBP och problematik. Han tyckte att jag kunde få åka hem om magen inte krånglade efter lite frunch. Till frunch valde jag ett glas filmjölk med lite kanel och en rostad macka med ost. Inga problem där inte! Tommy och Johanna kom och hämtade mig. Min lilla tjej var jättetrött så hon fick vila en liten stund i min säng innan vi var klara att åka hem.

Hemma igen
Det känns underbart att vara hemma igen. Även om jag inte får/kan göra så mycket så tror jag att man tillfrisknar snabbare i sin hemmamiljö.


Så här ser ärret ut 6 veckor efter operation... fint va?

l