tinnie

var inte speciellt rolig! Jag har ju dragit ner på smärtstillande från 6-7 stycken tiparol till 2-3 istället. I förrgår kväll tog jag dock ingen, tänkte jag skulle se hur jag mådde på morgonen när jag vaknade. Hmmm.. jag kan ju lugnt påstå att när Johanna väckte mig före 06.00 så hade jag så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tur att jag har varit så förutseende, så jag har ett rör tiparol och ett halvt glas vatten på nattuksbordet. Med mycket möda lyckades jag sätta mig upp och blanda till en liten medicindrink. Drack den och inväntade att smärtan skulle ge med sig. Den gav inte helt och hållet upp, men så pass att jag kunde kliva upp. Efter frukost tog jag en promenad på 30 minuter. Jag har en målsättning om att jag ska kunna gå en sträcka på nästan 4 km, men eftersom min kondition är så usel och det faktum att jag faktiskt blir väldigt trött, så måste jag ta det hela i små etapper. Jag måste VETA  att jag faktiskt tar mig hem och inte blir strandad någonstans på vägen. Det vore fint om jag tuppade av mitt i ingenstans. Smärtan gav som sagt inte med sig helt och hållet. Jag tjatade under dagen om att jag nog borde ta en painkiller till, men... inte, det var precis som om jag pratade med .... en vägg för jag lyssnade ju inte på mig själv. När klockan var 18.30 då kom jag mig för att ta en tablett. Sedan tog jag en vid midnatt innan jag gick och la mig.  Mådde mycket bättre i morse när jag vaknade.