Resan mot ett hälsosammare liv.
Allmän info
För ca 2 år sedan bad jag min läkare skicka en remiss till Karlshamns sjukhus. Jag ville göra en GBP, Gastric by pass, en operation som gör att man går ner i vikt och som är livslång. Det gjorde hon. I februari 2006 var jag på bedömning hos Torben Navne i Karlshamn och fick ett ja till operationen.
Jag ringde
Den 17 oktober 2007 ringde jag till kirurgen för att kolla hur länge till jag skulle få vänta. Får beskedet att jag troligen kommer att få operationen innan jul. Vad bra tänkte jag, då blir det väl i november. På eftermiddagen samma onsdag, så ringer de från kirurgen och frågar om jag har möjlighet att komma dit redan på torsdagen den 18/10 för provtagning och inskrivning och operation på måndagen den 22/10, det här var en återbudstid som jag fick. Allt gick väldigt fort. Knappt att jag hängde med själv. Nåväl, jag var där på torsdagen och på måndagmorgon klockan 7 lämnade Tommy och Johanna mig på sjukhuset. Jag rullades ner på operation vid 8-9 tiden på morgonen. Det jag sa till den som skötte narkosen var "Att du lägger mig i narkos, läkarna gör sitt, du ser till att ta mig tillbaka till det här livet. Jag är inte redo för andevärlden än." Ja, jag tror på andar och andra väsen, men det är en annan historia.
Efter operationen
Det jag vet var att jag mådde ganska bra när jag vaknade upp ur narkosen, jag ville upp och stå så fort som möjligt. Jag tror att jag stod upp första gången en timme efter att jag hade vaknat. Så långt var allt väl.
Torben kom för att prata med mig och han talade om att jag hade ett diafragmabråck, vilket hade komplicerat hela operationen, eftersom en del av tjocktarmen och magsäcken låg i bröstkorgen och trängde ihop lungan. Torben hade lyckats få ner tarm och magsäck där det hör hemma och därefter lagt ett par extra stygn för att det skulle hålla sig på sin plats. Dessvärre hjälpte inte detta. Måste dock säga att personalen på Karlshamns kirurgavdelning är helt underbara.
Förflyttning
På lördagen den 27/10 blev en ambulanstransport till Karlskronas Intensivvårdsavdelning, eftersom Karlskrona har bättre resurser på helgerna än vad Karlshamn har. Där låg jag till söndag eftermiddag då de körde upp mig till kirurgavdelning 48.på Karlskrona. Här hade man väldigt lite kunskap om GBP opererade, upplevde jag det. Jag längtade bara hem. På Onsdagen den 31/10 flyttade man mig till Thorax avd 55, Vilken skillnad på personal, underbar. Omtänksam, lyhörd och ödmjuk. Här fick jag massor av behandling i C-pap, medicinsk behandling i form av combivent, jag fick blåsa i flöjten. Man ville ha mina lungor i absolut bästa skick innan operationen på måndagen den 5/11. Dagarna innan satte man en CVK, eftersom jag är så svårstucken, det var ingen skön känsla, även om man hade lagt bedövning och jag hade fått lugnande.
Helgen som kom alltså den 3 och 4/11 var jag hemma på permission det var jätteskönt. Så var det dags för operation nr 2. Förberedelserna på thorax var två descutan duschar på söndagkvällen och sedan en på morgonen. Vid 8,30 rullade jag ner på operation och även nu talade jag om för personalen att jag ville tillbaka till det här livet och inte till andevärlden. Efter operationen så hamnade jag återigen på IVA, den här gången i mycket sämre skick än förra. Jag var inte uppegående. Låg mest och hade ont och mådde uselt, sov ganska mycket.
Åter till avdelningen
På tisdagen skulle jag tillbaka till thorax och fick då veta att min mamma var där och väntade på mig. Hon hade varit där sedan 13.30 och jag kom upp vid 14.30. Min mamma syntes inte till då och man misstänkte att hon kanske hade åkt hem. Jag blev jätteledsen. Men mamma kom tillbaka. Hon hade tydligen blivit rädd när hon såg mig, hon trodde aldrig att jag skulle klara av det. Men jag kom igen, ont krut förgås inte så lätt. :-) Min envishet och kämparglöd låg i att jag vill se min dotter växa upp. Det betyder allt för mig!!!
Rehabilitering
Nu följde några dagar av intensiv andingsgymnastik, c-pap och Combiventbehandling. Lungan skulle ju veckla ut sig ordentligt. Jag var tvungen att fylla lungblåsorna med luft så att lungan kunde hålla sig utspänd. Andas i flöjten tillhörde också, allt för att dels veckla ut lungan och dels bli av med vätska som jag hade. Dränaget drogs den 13/11, dagen innan jag skulle åka hem. Johanna hade lånat mig en liten nalle som hon tyckte att jag skulle ha när jag låg på sjukhuset. Sista kvällen, innan jag skulle hem, fylldes jag av sådan saknad efter Johanna så jag låg och grät och kramade denna lilla nalle. Jag grät på morgonen när jag skulle hem. Innan jag fick åka hem så var jag tvungen att göra en lungröntgen.
Hemma
Egna rutiner, mina rutiner och inte sjukhusets rutiner. Jag är inte van att äta frukost klockan 08.00 -08.30 på vardagarna. Jag äter 06.15-06.30 jag stiger ju upp med Tommy och Johanna. Dels är det mycket lättare när man är i sin hemma miljö. Man vet vad man har och rätta sig efter. Hur som helst så är det jätteskönt att vara hemma.
Sedan GBP operationen har jag gått ner 19 kg det är på 6 veckor. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde den här operationen tidigare. :-)
Akuten
Den 1/12 var det dags för ett akutbesök. Hade ätit kassler, ris och majs som i en låda till lunch. Efter ett fåtal tuggor fick jag så ruskigt ont i magen. Jag la mig och vilade (sov) en stund. När det sedan var dags för mellis så kunde jag vare sig äta eller dricka utan att det började krampa. Vid middagen som bestod av stekt lax, kokt potatis och en dillsås samt grönsaker så var det samma visa. Jag ringde till rådgivningen och de tyckte att jag skulle åka in. Tommy gick över och kollade med vår granne om de kunde köra mig till akuten. De ställde upp. När jag kommer in så får jag vänta en liten stund. Ca 18.30 poppar mitt nummer upp, ja, på Karlskrona akuten har de nummerlappssystem. Jag går in i "buren" lämnar patientbricka och talar om mitt ärende och mina besvär. Helt plötsligt känner jag att jag måste spy. Jag säger till personalen och det blev en ryslig fart på sjuksköterskan hon sprang iväg och hämntade kräkpåsar och papper, sedan en rullstol som hon "tryckte" ner mig i för att sedan köra mig till ett undersökningsrum. Klockan var väl omkring 18.30. Klockan 20.45 kommer läkaren som hade ägnat tid att läsa igenom min journal. Han förstår väl till viss del problematiken. Han vill behålla mig för observation och för att vätska på mig lite, jag hade ju inte druckit mycket mer än 750 ml under dagen. När klockan var 21.20 så kom en sköterska in som satte en infartskanyl och tog massa prover. 21.45 kom de från obs och hämtade mig och när klockan började närma sig 22.00 fick jag äntligen låna en telefon för att ringa och meddela att jag blev kvar över natten. Sköterskan på OBS satte droppet som var en liter socker/saltlösning.
Vår Granne hade lovat att hämta mig om det var så att det hade skickat hem mig. Jag är dem evigt tacksamma. Ska gå och köpa en blomma och lämna till dem som tack och visad uppskattning.
På söndagen när ronden kom så visade sig att läkaren hade varit med vid min operation och var väl insatt i min GBP och problematik. Han tyckte att jag kunde få åka hem om magen inte krånglade efter lite frunch. Till frunch valde jag ett glas filmjölk med lite kanel och en rostad macka med ost. Inga problem där inte! Tommy och Johanna kom och hämtade mig. Min lilla tjej var jättetrött så hon fick vila en liten stund i min säng innan vi var klara att åka hem.
Hemma igen
Det känns underbart att vara hemma igen. Även om jag inte får/kan göra så mycket så tror jag att man tillfrisknar snabbare i sin hemmamiljö.
Så här ser ärret ut 6 veckor efter operation... fint va?
l
För ca 2 år sedan bad jag min läkare skicka en remiss till Karlshamns sjukhus. Jag ville göra en GBP, Gastric by pass, en operation som gör att man går ner i vikt och som är livslång. Det gjorde hon. I februari 2006 var jag på bedömning hos Torben Navne i Karlshamn och fick ett ja till operationen.
Jag ringde
Den 17 oktober 2007 ringde jag till kirurgen för att kolla hur länge till jag skulle få vänta. Får beskedet att jag troligen kommer att få operationen innan jul. Vad bra tänkte jag, då blir det väl i november. På eftermiddagen samma onsdag, så ringer de från kirurgen och frågar om jag har möjlighet att komma dit redan på torsdagen den 18/10 för provtagning och inskrivning och operation på måndagen den 22/10, det här var en återbudstid som jag fick. Allt gick väldigt fort. Knappt att jag hängde med själv. Nåväl, jag var där på torsdagen och på måndagmorgon klockan 7 lämnade Tommy och Johanna mig på sjukhuset. Jag rullades ner på operation vid 8-9 tiden på morgonen. Det jag sa till den som skötte narkosen var "Att du lägger mig i narkos, läkarna gör sitt, du ser till att ta mig tillbaka till det här livet. Jag är inte redo för andevärlden än." Ja, jag tror på andar och andra väsen, men det är en annan historia.
Efter operationen
Det jag vet var att jag mådde ganska bra när jag vaknade upp ur narkosen, jag ville upp och stå så fort som möjligt. Jag tror att jag stod upp första gången en timme efter att jag hade vaknat. Så långt var allt väl.
Torben kom för att prata med mig och han talade om att jag hade ett diafragmabråck, vilket hade komplicerat hela operationen, eftersom en del av tjocktarmen och magsäcken låg i bröstkorgen och trängde ihop lungan. Torben hade lyckats få ner tarm och magsäck där det hör hemma och därefter lagt ett par extra stygn för att det skulle hålla sig på sin plats. Dessvärre hjälpte inte detta. Måste dock säga att personalen på Karlshamns kirurgavdelning är helt underbara.
Förflyttning
På lördagen den 27/10 blev en ambulanstransport till Karlskronas Intensivvårdsavdelning, eftersom Karlskrona har bättre resurser på helgerna än vad Karlshamn har. Där låg jag till söndag eftermiddag då de körde upp mig till kirurgavdelning 48.på Karlskrona. Här hade man väldigt lite kunskap om GBP opererade, upplevde jag det. Jag längtade bara hem. På Onsdagen den 31/10 flyttade man mig till Thorax avd 55, Vilken skillnad på personal, underbar. Omtänksam, lyhörd och ödmjuk. Här fick jag massor av behandling i C-pap, medicinsk behandling i form av combivent, jag fick blåsa i flöjten. Man ville ha mina lungor i absolut bästa skick innan operationen på måndagen den 5/11. Dagarna innan satte man en CVK, eftersom jag är så svårstucken, det var ingen skön känsla, även om man hade lagt bedövning och jag hade fått lugnande.
Helgen som kom alltså den 3 och 4/11 var jag hemma på permission det var jätteskönt. Så var det dags för operation nr 2. Förberedelserna på thorax var två descutan duschar på söndagkvällen och sedan en på morgonen. Vid 8,30 rullade jag ner på operation och även nu talade jag om för personalen att jag ville tillbaka till det här livet och inte till andevärlden. Efter operationen så hamnade jag återigen på IVA, den här gången i mycket sämre skick än förra. Jag var inte uppegående. Låg mest och hade ont och mådde uselt, sov ganska mycket.
Åter till avdelningen
På tisdagen skulle jag tillbaka till thorax och fick då veta att min mamma var där och väntade på mig. Hon hade varit där sedan 13.30 och jag kom upp vid 14.30. Min mamma syntes inte till då och man misstänkte att hon kanske hade åkt hem. Jag blev jätteledsen. Men mamma kom tillbaka. Hon hade tydligen blivit rädd när hon såg mig, hon trodde aldrig att jag skulle klara av det. Men jag kom igen, ont krut förgås inte så lätt. :-) Min envishet och kämparglöd låg i att jag vill se min dotter växa upp. Det betyder allt för mig!!!
Rehabilitering
Nu följde några dagar av intensiv andingsgymnastik, c-pap och Combiventbehandling. Lungan skulle ju veckla ut sig ordentligt. Jag var tvungen att fylla lungblåsorna med luft så att lungan kunde hålla sig utspänd. Andas i flöjten tillhörde också, allt för att dels veckla ut lungan och dels bli av med vätska som jag hade. Dränaget drogs den 13/11, dagen innan jag skulle åka hem. Johanna hade lånat mig en liten nalle som hon tyckte att jag skulle ha när jag låg på sjukhuset. Sista kvällen, innan jag skulle hem, fylldes jag av sådan saknad efter Johanna så jag låg och grät och kramade denna lilla nalle. Jag grät på morgonen när jag skulle hem. Innan jag fick åka hem så var jag tvungen att göra en lungröntgen.
Hemma
Egna rutiner, mina rutiner och inte sjukhusets rutiner. Jag är inte van att äta frukost klockan 08.00 -08.30 på vardagarna. Jag äter 06.15-06.30 jag stiger ju upp med Tommy och Johanna. Dels är det mycket lättare när man är i sin hemma miljö. Man vet vad man har och rätta sig efter. Hur som helst så är det jätteskönt att vara hemma.
Sedan GBP operationen har jag gått ner 19 kg det är på 6 veckor. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde den här operationen tidigare. :-)
Akuten
Den 1/12 var det dags för ett akutbesök. Hade ätit kassler, ris och majs som i en låda till lunch. Efter ett fåtal tuggor fick jag så ruskigt ont i magen. Jag la mig och vilade (sov) en stund. När det sedan var dags för mellis så kunde jag vare sig äta eller dricka utan att det började krampa. Vid middagen som bestod av stekt lax, kokt potatis och en dillsås samt grönsaker så var det samma visa. Jag ringde till rådgivningen och de tyckte att jag skulle åka in. Tommy gick över och kollade med vår granne om de kunde köra mig till akuten. De ställde upp. När jag kommer in så får jag vänta en liten stund. Ca 18.30 poppar mitt nummer upp, ja, på Karlskrona akuten har de nummerlappssystem. Jag går in i "buren" lämnar patientbricka och talar om mitt ärende och mina besvär. Helt plötsligt känner jag att jag måste spy. Jag säger till personalen och det blev en ryslig fart på sjuksköterskan hon sprang iväg och hämntade kräkpåsar och papper, sedan en rullstol som hon "tryckte" ner mig i för att sedan köra mig till ett undersökningsrum. Klockan var väl omkring 18.30. Klockan 20.45 kommer läkaren som hade ägnat tid att läsa igenom min journal. Han förstår väl till viss del problematiken. Han vill behålla mig för observation och för att vätska på mig lite, jag hade ju inte druckit mycket mer än 750 ml under dagen. När klockan var 21.20 så kom en sköterska in som satte en infartskanyl och tog massa prover. 21.45 kom de från obs och hämtade mig och när klockan började närma sig 22.00 fick jag äntligen låna en telefon för att ringa och meddela att jag blev kvar över natten. Sköterskan på OBS satte droppet som var en liter socker/saltlösning.
Vår Granne hade lovat att hämta mig om det var så att det hade skickat hem mig. Jag är dem evigt tacksamma. Ska gå och köpa en blomma och lämna till dem som tack och visad uppskattning.
På söndagen när ronden kom så visade sig att läkaren hade varit med vid min operation och var väl insatt i min GBP och problematik. Han tyckte att jag kunde få åka hem om magen inte krånglade efter lite frunch. Till frunch valde jag ett glas filmjölk med lite kanel och en rostad macka med ost. Inga problem där inte! Tommy och Johanna kom och hämtade mig. Min lilla tjej var jättetrött så hon fick vila en liten stund i min säng innan vi var klara att åka hem.
Hemma igen
Det känns underbart att vara hemma igen. Även om jag inte får/kan göra så mycket så tror jag att man tillfrisknar snabbare i sin hemmamiljö.
Så här ser ärret ut 6 veckor efter operation... fint va?
l
Kommentarer
Postat av: lasseg
masa ops
den va bra skriven o mjuk
Trackback
