tinnie

Har bestämt mig för att inte väga mig förrän på Julaftonsmorgon. Det får vara lite spännande på den här resan mot ett hälsosammare liv. Det är inte så många dagar kvar, 6 ynka dagar. Helt otroligt, vart har tiden- året tagit vägen. Det har bara svischat förbi.
Jag kämpar fortfarande med att få i mig vatten, ska ju dricka ca 1,5 liter, utöver det jag får i mig via kosten. Nu är det den årstid som jag helt enkelt inte tycker att vatten är gott. Jag är inte törstig.
Igår gick det ganska bra trots allt. Jag drack nog ganska precis 1.5 liter. I morse när jag vaknade så  mådde jag ganska bra. Jag hade inte ont i njurarna, ett säkert tecken på att man dricker för lite. Innan operationen hade jag inga problem att tömma ett ½ liters glas med vatten, men nu tar det minst ½ timma att bara få i sig det. Har fått tag på en vattenflaska som rymmer 0,75 cl och den får bli min måttstock i kampen mot för lite vatten. Målet är alltså att tömma 2 såna flaskor per dag. Vi får väl se om jag lyckas.

Klockan ringde tidigt som bara den, normalt sett reagerar jag inte på den. Men i morse gjorde jag det. 05.40 ringde den, jag masade mig upp och gick ner och fixade min frukost, fiberhavregröt. Strax efter kommer Johanna ner bärandes på sin kudde och ser jättetrött ut. Jag frågade om hon ville ha lite gröt... vilket hon började med och fråga om den var kall! Jag sa att den är fortfarande varm. Då ville hon ha morgongröten. När jag hade ätit frukost så började jag göra mig iordning för dagens stora händelse: Luciafirande på dagis. Det var sagt att vi skulle ha eget fika med oss, så jag gjorde ordning en flaska saft, tog ett par lussekatter och några pepparkakor till fikat. TUR att Johanna åt en ordentlig frukost innan! Luciafirandet var jättefint och alla barnen var så jätteduktiga.  Efteråt så fikade vi. Det var jättemysigt. Jag åt en lussekatt och en pepparkaka och drack 2 glas hemkokt saft. Jag såg det som dagens första mellanmål och därför så åt jag lunch ganska tidigt, 11.30. Lunchen bestod av köttbullar och potatismos. Det var jättegott.
När jag kom hem från luciafirandet så var jag helt slut, hur i hela friden kan man bli helt slut av att inte göra någonting. Det måste bero på att det var mycket folk, mycket surr omkring mig. Det kan säkert trötta ut en ganska rejält.
Jag har haft ganska ont idag och har därför tagit ganska mycket smärtstillande. Märkligt, jag tycker jag svarade bättre på tiparolen än vad jag gör på tamarol och det ska vara samma sak!!! Jag vet inte!
Tänkte att jag skulle gått ut och gått idag, men eftersom jag har haft så ont i dag så blev det inte av, synd, för det har varit ett ganska härligt väder om än kallt, så har det varit en klar, hög och torr luft. Relativt vindstilla, vilket är väldans ovanligt i den här delen av landet.
I går ringde Torben, min läkare. Alla mina värden var ok och röntgen såg fin ut. Jag ska till honom om ungefär 6 veckor, tror jag. Det dimper väl ner en kallelse i brevlådan sinom tid.

Har kommit på mig själv med att jag äter för fort. Resultatet blir ju att jag känner mig som en stoppad korv och får lite magknip. Jag måste börja tänka på det. Fast igår var det verkligen svårt att få lunchen att vara 20-30 minuter. Jag åt kalvsylta, potatismos, rödbetor, gurka och tomat. Försök och få det att vara så länge... kalvsyltan smälter ju i munnen på en och potatismoset...jag.. det behöver man ju inte ens tugga. Kanske skulle jag testa med att använda Johannas bestick, det skulle kanske dra ner tempot lite. Frukosten funkar perfekt, den tar nästan 1 timma. Jag älskar att ta det lugnt på morgonen, att få sitta och bara vakna i lugn och ro. Nu är det ju förvisso så att Johanna pratar 24  timmar om dygnet, så vid frukosten så är det ofta ett saligt kacklande från den lilla prinsessan.
I kväll blir det kokt potatis och köttbullar och kokta morötter... tänkte att jag skulle göra julköttbullarna i dag. Köttbullar vet jag ju går hem hos hela familjen, så idag blir alla vid middagsbordet nöjda. :-)

var inte speciellt rolig! Jag har ju dragit ner på smärtstillande från 6-7 stycken tiparol till 2-3 istället. I förrgår kväll tog jag dock ingen, tänkte jag skulle se hur jag mådde på morgonen när jag vaknade. Hmmm.. jag kan ju lugnt påstå att när Johanna väckte mig före 06.00 så hade jag så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tur att jag har varit så förutseende, så jag har ett rör tiparol och ett halvt glas vatten på nattuksbordet. Med mycket möda lyckades jag sätta mig upp och blanda till en liten medicindrink. Drack den och inväntade att smärtan skulle ge med sig. Den gav inte helt och hållet upp, men så pass att jag kunde kliva upp. Efter frukost tog jag en promenad på 30 minuter. Jag har en målsättning om att jag ska kunna gå en sträcka på nästan 4 km, men eftersom min kondition är så usel och det faktum att jag faktiskt blir väldigt trött, så måste jag ta det hela i små etapper. Jag måste VETA  att jag faktiskt tar mig hem och inte blir strandad någonstans på vägen. Det vore fint om jag tuppade av mitt i ingenstans. Smärtan gav som sagt inte med sig helt och hållet. Jag tjatade under dagen om att jag nog borde ta en painkiller till, men... inte, det var precis som om jag pratade med .... en vägg för jag lyssnade ju inte på mig själv. När klockan var 18.30 då kom jag mig för att ta en tablett. Sedan tog jag en vid midnatt innan jag gick och la mig.  Mådde mycket bättre i morse när jag vaknade.

Tommy tog precis ett par bilder på mitt andra operationsärr, måste ju bara lägga upp det här också. Det är ca 25- 30 cm långt och har läkt så kanonfint det också. Med tanke på att det är ca 4 veckor sedan jag gjorde den bråckoperationen.

Har nu varit hos dietisten. Vi gick igenom de två gångna veckorna, vad och hur jag hade ätit och druckit. Hmm.. kan erkänna att jag har jättesvårt att få i mig vattnet. Men jag får väl göra så att jag hela tiden går och smådricker så kanske jag har möjlighet att komma upp i 1½ liter vatten/ dag, det är vad jag måste dricka för att kroppen ska hålla sin vätskebalans. Idag får jag kanske i bästa fall i mig....2 glas vatten vilket innebär ungefär 5 dl, alltså på tok för lite. Ska se om jag hittar min sportflaska så kan jag använda den, den rymmer väl ungefär en liter tror jag. Det kanske underlättar. Vi gick också igenom fast föda. Ja, nu har ju jag då ätit skonkost(mjuk mat) och inte passerat maten utan tuggat den väldigt väl. Det har varit lättsmält kost för kroppen. Typ, fisk, potatis och sås. Köttbullar och pasta. Kokta grönsaker. Nu ska jag få börja äta bröd och börja smyga in lite mer fast och tja... jag vet ju att jag måste tugga maten jättenoga. Det var en hel del som jag ska undvika, så det är väl bara rensa frysen :-D , skämt och sidor, maken får väl äta majs och ärtor och jag får titta på!!! ;-) Nej, jag hittar nog något annat, kokta morötter, broccoli och blomkål kanske.
Dagens vikt hos dietisten 96 kg. SÅ enligt hennes våg är det alltså -19. Vilken våg jag ska rätta mig efter... ja, det blir nog hemmavågen eftersom det är den som jag väger mig oftast på! :-)

Dagens Lunch såg ut så här:

Det är så Johanna äter mer än mig nu. Hon åt nog 6 köttbullar.

Till middag ska vi ha stekt lax, kokt potatis, gräslöksås, kokta grönsaker och sallad. Visst låter det gått...
så här såg det ut:

I morse ställde jag mig på vågen, den visade på 95 vilket innebär att jag har tappat 20 kg på 6 veckor. Ja, vi får väl se i morgon var vågen hos dietisten visar. Jag lägger in morgondagensvikt här också.

Har varit och handlat på förmiddagen och nu är jag helt slut. Kom hem lagom till att det var dags för lunch, den bestod av kokt torsk, kokt potatis och äggsås och ca 1½ dl mjölk. Jag är ju ingen mjölkälskare jag inte, men måste försöka få i mig åtminstone 3-4 dl varje dag. I kväll blir det stekt falukorv, potatismos och kokta morötter. Det kommer Johanna att älska. Själv skulle jag nog kunna tänka mig en stekt fiskbit... fisk är så jättegott. Det är konstigt hur man ändras, innan operationen så formligen älskade jag en grillad/stekt köttbit gärna med potatisgratäng och ett glas rött eller ja, det blev ju självklart flera glas med rött... men det är väl kanske en annan historia. Ibland kunde jag längta mig tokig efter just den här saftiga biffen. Nu, känns det faktiskt som om jag hellre föredrar fisken... skulle jag gå ut och äta idag, så skulle jag inte välja någon köttbit utan jag skulle faktiskt välja en fiskrätt. Nu har jag förvisso alltid tyckt om fisk. Men det är precis som om det blev mer tilltalande efter operationen. Oj, vad jag svamlar. Jag ska nog lägga mig och vila istället för att sitta här och skriva en massa galamattias....

Allmän info
För ca 2 år sedan bad jag min läkare skicka en remiss till Karlshamns sjukhus. Jag ville göra en GBP, Gastric by pass, en operation som gör att man går ner i vikt och som är livslång. Det gjorde hon. I februari 2006 var jag på bedömning hos Torben Navne i Karlshamn och fick ett ja till operationen.

Jag ringde
Den 17 oktober 2007 ringde jag till kirurgen för att kolla hur länge till jag skulle få vänta. Får beskedet att jag troligen kommer att få operationen innan jul. Vad bra tänkte jag, då blir det väl i november. På eftermiddagen samma onsdag, så ringer de från kirurgen och frågar om jag har möjlighet att komma dit redan på torsdagen den 18/10 för provtagning och inskrivning och operation på måndagen den 22/10, det här var en återbudstid som jag fick. Allt gick väldigt fort. Knappt att jag hängde med själv. Nåväl, jag var där på torsdagen och på måndagmorgon klockan 7 lämnade Tommy och Johanna mig på sjukhuset. Jag rullades ner på operation vid 8-9 tiden på morgonen. Det jag sa till den som skötte narkosen var "Att du lägger mig i narkos, läkarna gör sitt, du ser till att ta mig tillbaka till det här livet. Jag är inte redo för andevärlden än." Ja, jag tror på andar och andra väsen, men det är en annan historia.

Efter operationen
Det jag vet var att jag mådde ganska bra när jag vaknade upp ur narkosen, jag ville upp och stå så fort som möjligt. Jag tror att jag stod upp första gången en timme efter att jag hade vaknat. Så långt var allt väl.
Torben kom för att prata med mig och han talade om att jag hade ett diafragmabråck, vilket hade komplicerat hela operationen, eftersom en del av tjocktarmen och magsäcken låg i bröstkorgen och trängde ihop lungan. Torben hade lyckats få ner tarm och magsäck där det hör hemma och därefter lagt ett par extra stygn för att det skulle hålla sig på sin plats. Dessvärre hjälpte inte detta. Måste dock säga att personalen på Karlshamns kirurgavdelning är helt underbara.

Förflyttning
På lördagen den 27/10 blev en ambulanstransport till Karlskronas Intensivvårdsavdelning, eftersom Karlskrona har bättre resurser på helgerna än vad Karlshamn har. Där låg jag till söndag eftermiddag då de körde upp mig till kirurgavdelning 48.på Karlskrona. Här hade man väldigt lite kunskap om GBP opererade, upplevde jag det. Jag längtade bara hem. På Onsdagen den 31/10 flyttade man mig till Thorax avd 55, Vilken skillnad på personal, underbar. Omtänksam, lyhörd och ödmjuk. Här fick jag massor av behandling i C-pap, medicinsk behandling i form av combivent, jag fick blåsa i flöjten. Man ville ha mina lungor i absolut bästa skick innan operationen på måndagen den 5/11. Dagarna innan satte man en CVK, eftersom jag är så svårstucken, det var ingen skön känsla, även om man hade lagt bedövning och jag hade fått lugnande.
Helgen som kom alltså den 3 och 4/11 var jag hemma på permission det var jätteskönt. Så var det dags för operation nr 2. Förberedelserna på thorax var två descutan duschar på söndagkvällen och sedan en på morgonen. Vid 8,30 rullade jag ner på operation och även nu talade jag om för personalen att jag ville tillbaka till det här livet och inte till andevärlden. Efter operationen så hamnade jag återigen på IVA, den här gången i mycket sämre skick än förra. Jag var inte uppegående. Låg mest och hade ont och mådde uselt, sov ganska mycket.

Åter till avdelningen
På tisdagen skulle jag tillbaka till thorax och fick då veta att min mamma var där och väntade på mig. Hon hade varit där sedan 13.30 och jag kom upp vid 14.30. Min mamma syntes inte till då och man misstänkte att hon kanske hade åkt hem. Jag blev jätteledsen. Men mamma kom tillbaka. Hon hade tydligen blivit rädd när hon såg mig, hon trodde aldrig att jag skulle klara av det. Men jag kom igen, ont krut förgås inte så lätt. :-) Min envishet och kämparglöd låg i att jag vill se min dotter växa upp. Det betyder allt för mig!!!

Rehabilitering
Nu följde några dagar av intensiv andingsgymnastik, c-pap och Combiventbehandling. Lungan skulle ju veckla ut sig ordentligt. Jag var tvungen att fylla lungblåsorna med luft så att lungan kunde hålla sig utspänd. Andas i flöjten tillhörde också, allt för att dels veckla ut lungan och dels bli av med vätska som jag hade. Dränaget drogs den 13/11, dagen innan jag skulle åka hem. Johanna hade lånat mig en liten nalle som hon tyckte att jag skulle ha när jag låg på sjukhuset. Sista kvällen, innan jag skulle hem, fylldes jag av sådan saknad efter Johanna så jag låg och grät och kramade denna lilla nalle. Jag grät på morgonen när jag skulle hem. Innan jag fick åka hem så var jag tvungen att göra en lungröntgen.

Hemma
Egna rutiner, mina rutiner och inte sjukhusets rutiner. Jag är inte van att äta frukost klockan 08.00 -08.30 på vardagarna. Jag äter 06.15-06.30 jag stiger ju upp med Tommy och Johanna. Dels är det mycket lättare när man är i sin hemma miljö. Man vet vad man har och rätta sig efter. Hur som helst så är det jätteskönt att vara hemma.
Sedan GBP operationen har jag gått ner 19 kg det är på 6 veckor. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde den här operationen tidigare. :-)

Akuten
Den 1/12 var det dags för ett akutbesök. Hade ätit kassler, ris och majs som i en låda till lunch. Efter ett fåtal tuggor fick jag så ruskigt ont i magen. Jag la mig och vilade (sov) en stund. När det sedan var dags för mellis så kunde jag vare sig äta eller dricka utan att det började krampa. Vid middagen som bestod av stekt lax, kokt potatis och en dillsås samt grönsaker så var det samma visa. Jag ringde till rådgivningen och de tyckte att jag skulle åka in. Tommy gick över och kollade med vår granne om de kunde köra mig till akuten. De ställde upp. När jag kommer in så får jag vänta en liten stund. Ca 18.30 poppar mitt nummer upp, ja, på Karlskrona akuten har de nummerlappssystem. Jag går in i "buren" lämnar patientbricka och talar om mitt ärende och mina besvär. Helt plötsligt känner jag att jag måste spy. Jag säger till personalen och det blev en ryslig fart på sjuksköterskan hon sprang iväg och hämntade kräkpåsar och papper, sedan en rullstol som hon "tryckte" ner mig i för att sedan köra mig till ett undersökningsrum. Klockan var väl omkring 18.30. Klockan 20.45 kommer läkaren som hade ägnat tid att läsa igenom min journal. Han förstår väl till viss del problematiken. Han vill behålla mig för observation och för att vätska på mig lite, jag hade ju inte druckit mycket mer än 750 ml under dagen. När klockan var 21.20 så kom en sköterska in som satte en infartskanyl och tog massa prover. 21.45 kom de från obs och hämtade mig och när klockan började närma sig 22.00 fick jag äntligen låna en telefon för att ringa och meddela att jag blev kvar över natten. Sköterskan på OBS satte droppet som var en liter socker/saltlösning.
Vår Granne hade lovat att hämta mig om det var så att det hade skickat hem mig. Jag är dem evigt tacksamma. Ska gå och köpa en blomma och lämna till dem som tack och visad uppskattning.
På söndagen när ronden kom så visade sig att läkaren hade varit med vid min operation och var väl insatt i min GBP och problematik. Han tyckte att jag kunde få åka hem om magen inte krånglade efter lite frunch. Till frunch valde jag ett glas filmjölk med lite kanel och en rostad macka med ost. Inga problem där inte! Tommy och Johanna kom och hämtade mig. Min lilla tjej var jättetrött så hon fick vila en liten stund i min säng innan vi var klara att åka hem.

Hemma igen
Det känns underbart att vara hemma igen. Även om jag inte får/kan göra så mycket så tror jag att man tillfrisknar snabbare i sin hemmamiljö.


Så här ser ärret ut 6 veckor efter operation... fint va?

l