Min gravidresa.
Här tänkte jag mest ta upp tankar om min graviditet. Ni som har läst mig blogg vet ju att jag gjorde en gastric by pass i oktober 07 och även opererades för ett stort diafragmabråck.
Jag torde blivit gravid någonstans 23-24 december 2007, vilket självklart inte var optimalt. Men men, nu blev det som det blev och vi valde att behålla det lilla livet som hade bestämt sig för att komma till oss.
Tommy var väl inte överväldiga, han tänkte på mig, att jag var så pass nyopererad, skulle jag orka med en graviditet? Abort är no option för mig. Jag är till viss mån abortmotståndare, jag förstår de kvinnor som beslutar sig för att göra en abort av en eller annan orsak.
Efter inskrivningen på mödravården, vi går privat, så fick vi en vecka på oss att bestämma oss för fostervattenprov, trippeltest och nupp. Eftersom jag är och fortfarande är lite emot större fosterdiagnostik, så kändes det inte som ett alternativ. Tommy däremot tyckte att vi skulle göra ett fostervattenprov. Jag kände att jag var tvungen att försöka kompromissa och möta honom halvvägs och gick därför med på, efter mycket vånda på att göra ett nupptest. När jag lämnat blodprovet som hör till detta så visade sig att gyn inte hade fått remissen och tiden för kunna göra nupptestet löpte ut
Påskhelgen åkte vi till Johannas farmor och farfar. Vi hade då talat om för Johanna att hon skulle få ett syskon. Johanna hade förvisso hävdat att jag redan hade en bebis i magen.... jag hade frågat henne hur hon visste det och svaret jag fick, det var "Jo mamma, du har en bebis i magen för du har så stor mage". Till saken hör att en av personalen på dagis just fått barn, så hon hade ju sett den här stora gravidmagen, men jag hade ju ingen gravidmage då, utan var helt sonika tjock. Så på skärtorsdagens morgon, sa jag till henne att hon hade haft rätt att mamma faktiskt hade en bebis i magen, det här kontrade hon med att "Ja, där ser du jag hade rätt" Vilken unge!!! :-)
Vi gjorde sedan en kryssning till Helsingfors, då Johanna var hos sin farmor och farfar. Det var efter påskhelgen, vi åkte annandagpåsk. På morgonen när vi var på väg in mot Stockholm så ringde barnmorskan, jag missade samtalet och hon ringde strax innan lunch. Svaret på blodprovet hade kommit och risken för att få ett barn med en kromosomskada var 1:41. Hon rekommenderade ett fostervattenprov. Jag sa åt henne att skriva en remiss och se till att vi fick en tid så snart som möjligt. Detta ordnades så vi fick en tid den 31/3. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Inte för själva provtagningen, men för konsekvenserna. Det finns ju en risk för missfall. Själva provtagningen kändes inte! Nu började en period av oro och lite ångest. Risken för missfall är ju störst under första veckan efter provtagningen. Min mamma tog hand om Johanna första dagen och jag hämtade henne dagen efter. Jag behövde dagen för mig själv. Tack mamma, du är en ängel. Till det här kom då väntan på provsvaret, det skulle dröja 3-4 veckor, om svaret var ok så skickas svaret direkt hem till oss om inte annat till remitterande läkare. Jag kan tycka att det är oetiskt, just med tanke på att om man skulle få ett missfall efter provtagningen så kommer man att härdra missfallet till provtagningen. Får man då ett besked att allt är normalt, vem ska man då halshugga??? Någon måste ju ta ansvaret. Nu var allt ok för våran del. Det var en lättnad när vi fick beskedet. Jag började då att slappna av och började njuta av graviditeten.
Visst har jag varit och är fortfarande jättetrött, helt ofantligt trött och ja, jag måste lägga mig och vila, ibland flera gånger under dagen.
Mina värden sedan vi skrevs in på mödravården:
Vecka 7:
Vikt 93,8
Hb 136
Blt 120/70
Urinodling UA
Vecka 19
Vikt 94,2
Hb 128
Blt 110/60
Fosterljud 152
Vecka 24
Vikt 93,7
Hb 119
Blt 110/60
Fosterljud 156
Symfus/Fundus 23
Vecka 27
Vikt 94,8
Hb 141
Blt 120/60
Glukos 4,2 (Jag vägrade glukosbelastningen pga GBP open. Istället tog BM ett slumpsocker.)
Fosterljud 140
Symfus/Fundus 26,5
Urinodling påvisade liten mängd bakterier och annan blandad kompott. Ny odling lämnad.
Vid det här besöket fick jag reda på att av 100 inskrivna gravida kvinnor så är jag den som har de bästa värdena. Jag är den piggaste blivande mamman som hon har just nu. :-) Hon skulle bara veta hur trött jag är emellanåt, men å andra sidan som jag nämnt tidigare jag lyssnar på min kropp.
Vecka 29
Vikt 96,1
Hb --
Blt 105/60
Fosterljud 144
Symfus/fundus 28,5
Var hos barnmorskan den 30/6 och allt var bra. Hon var nöjd med min lilla viktökning som jag har. Berättade om min värkar som jag haft och hon undrade om jag varit i kontakt med förlossningen, ärligt svarade jag nej. Jag bad även att hon skulle korrigera lite uppgifter i min journal som jag upptäckt var felaktiga. Inget av vikt dock, men jag vill att det ska vara rätt. Nu går min bm på semester så jag har två inbokade besök på landstingets mvc. Det blir nog bra det också. Det här var allt för den här gången.
Vecka 31
Vikt: 95,9 (-0,2)
Hb:--
Blt:126/83
Fosterljud:142
Symfus/fundus: 31
Urinodl. UA
Träffade en jättetrevlig barnmorska på landstinget mvc. Vi fick ta del av all information som lämnas ut hos de kvinnor som går där. Det var ett gäng böcker samt en cd som heter "Välkommen till världen". När vi väntade Johanna så fick även hon den cd:n, men den här var en nyproduktion med massor av nya barnvisor. Jag hade inte väntat mig att vi skulle få den, så jag blev jätteglad. Johanna var väl mest kinkig och pipig igår. Det var så pass att jag funderade på att skicka hem henne och Tommy och gå till MVC själv. Jag sa till Johanna att nästa gång så skulle jag åka själv, det var inte alls populärt. Inte alls vad jag önskade mig. Nu är det två veckor till nästa besök, så får vi väl se vad som har hänt dit intills. Jag fick lämna en ny urinodling, eftersom jag fortfarande har vita blodkroppar och även lite äggvita i urinen. Kommer att få svar här i dag eller i morgon om det är något som måste behandlas. Jag hoppas att jag slipper det med tanke på att jag redan äter en pencillinkur, mot halsfluss då...
Vecka 33
Vikt: 98,7
Hb:--
Blt:114/77
Fosterljud:140
Symfus/fundus: 32
Ja, då har jag varit hos barnmorskan igen och vilken miss. Jag fick för mig att jag skulle vara där 11,30 men det visade sig att jag skulle varit där 10,30. Som tur var så hade bm tid att ta hand om mig trots att jag var en timma sen.
Mina värden är ju fortfarande bra. Bebisen ligger fortfarande i säte, men är fortfarande rörlig. Vi får väl se vad som händer när jag ska till bm nästa gång om det blir frågan om att försöka vända den lilla krabaten eller om jag måste ställa in mig på en sätesförlossning/snitt. Enligt bm jag var hos idag så kan den vända sig fram till vecka 35, därefter får den svårt att vända sig själv. Jag vill helst inte snittas eftersom jag anser att jag redan är så ärrad i kroppen efter operationerna som gjordes förra hösten/vintern, men finns inget annat alternativ så är det väl så det får bli, bebben ska ju ut oavsett. :-) Det var allt för den här gången.
Jag kommer att fylla på här med mer uppgifter om besöken hos barnmorskan.
Den 3/4 gjorde vi rutinultraljudet, vilken skillnad på teknik sedan vi var där med Johanna för 5 år sedan. Nu såg man betydligt mycket mer än vad man gjorde då. Jag fick ett beräknat datum för förlossningen den 14/9-08.
Häromdagen hade jag rejäla förvärkar, vilket jag inte ska ha än, inte enlig min väninna som är gammal barnmorska i allafall. Jag ringde henne och sa mer eller mindre "Hjälp, jag känner mig som en föstföderska, jag har haft förvärkar och har glömt bort hur man andas...." Hon frågade vad jag hade gjort och talade om för mig att jag bara skulle ta det lugnt. Hon talade också om vad det kunde bero på och om jag fick fler värkar tyckte hon att jag skulle ringa in till förlossningen, vilket jag självklart borde ha gjort.. men det tänkte inte jag på!!!! Nåväl, värkarna gick ju över och nu är allt bra igen.
Själv tror jag att värkarna berodde på en snabb förflyttning av bebisen i min mage. Från höger sida till att lägga sig i hängmatta och ev. krypa upp på vänster sidan. :-)
Nästa besök hos barnmorskan har vi på måndag den 14/7, då ska vi till den "allmänna mödravården", eftersom gynspecialisten, där vi normalt sett går, har stängt för sommaren. Det resulterar i att vi får två besök på den allmänna mödravården. Det blir säkert bra det med. Jag är lite nyfiken på vad de kommer att säga om min ringa viktuppgång.
På tisdagen den 15/7 ska vi på ett tillväxt ultraljud och visst är jag nyfiken på om bebisen växer som den ska och att den får all den näring den behöver för att växa och må så bra man nu kan må i en livmoder.
Jag tror det kommer att bli en kvällsbebis, eftersom den har lugnat ner sig på mornarna och håller världens låda på kvällarn. Nu är det lite kul att studera magen, då man kan se hur magen flyttar från ena sidan till den andra. Man ser när den lilla "symbioten" "slåss". Hur som helst den verkar ganska pigg. Som jag säkert nämnt tidigare så har jag ingen uppfattning om det är en pojke eller en flicka. En pensionerad barnmorska som jag känner, säger att hon tror att det blir en pojke, min käre mor och hennes särbo tror också att det blir en pojke. Jag säger det blir vad det blir. Det är lika välkommet oavsett. Tiden går fort nu, nästan lite för fort... snart är det dags att hälsa en ny liten varelse till världen och jag måste säga att jag ser fram emot det.
Johanna är också lite festlig. Hon pussar och håller på med min mage. Hon "lyfter" bebisen. Hon har en stående fråga som hon ställer till mig och det är: "Mamma hur många veckor är vi i nu?" Snacka om att vara involverad i graviditeten. Det har hon förvisso varit sedan hon fick reda på att hon skulle bli storasyster. Hon har varit med på de flesta besök hos barnmorskan och verkar tycka det är kul och lite spännande att lyssna på hjärtljuden.
Den 15/7-08. Var vi på tillväxtultraljud. Allt såg bra ut. Bebisen ligger i säte, men jag antar att den behagar vända på sig innan det är dags för förlossningen. Uppskattade vikt var 1590, vilket skulle vara -8% jämfört med genomsnittet. Bebisen är proptionerlig enligt läkaren. Det var väldigt fascinerande att se den lilla krabaten. Vi kommer att få en ny tid till vecka 36 för ett nytt tillväxt ultraljud. Hoppas då att den lilla krabaten har vänt sig så den ligger med huvudet neråt, annars kanske jag får försöka ställa in mig på en sätesförlossning, jag kan tänka mig att det blir svårt för den lilla att vända sig efter vecka 32/33, eftersom det börjar bli trångt om utrymme i livmodern.
Jag torde blivit gravid någonstans 23-24 december 2007, vilket självklart inte var optimalt. Men men, nu blev det som det blev och vi valde att behålla det lilla livet som hade bestämt sig för att komma till oss.
Tommy var väl inte överväldiga, han tänkte på mig, att jag var så pass nyopererad, skulle jag orka med en graviditet? Abort är no option för mig. Jag är till viss mån abortmotståndare, jag förstår de kvinnor som beslutar sig för att göra en abort av en eller annan orsak.
Efter inskrivningen på mödravården, vi går privat, så fick vi en vecka på oss att bestämma oss för fostervattenprov, trippeltest och nupp. Eftersom jag är och fortfarande är lite emot större fosterdiagnostik, så kändes det inte som ett alternativ. Tommy däremot tyckte att vi skulle göra ett fostervattenprov. Jag kände att jag var tvungen att försöka kompromissa och möta honom halvvägs och gick därför med på, efter mycket vånda på att göra ett nupptest. När jag lämnat blodprovet som hör till detta så visade sig att gyn inte hade fått remissen och tiden för kunna göra nupptestet löpte ut
Påskhelgen åkte vi till Johannas farmor och farfar. Vi hade då talat om för Johanna att hon skulle få ett syskon. Johanna hade förvisso hävdat att jag redan hade en bebis i magen.... jag hade frågat henne hur hon visste det och svaret jag fick, det var "Jo mamma, du har en bebis i magen för du har så stor mage". Till saken hör att en av personalen på dagis just fått barn, så hon hade ju sett den här stora gravidmagen, men jag hade ju ingen gravidmage då, utan var helt sonika tjock. Så på skärtorsdagens morgon, sa jag till henne att hon hade haft rätt att mamma faktiskt hade en bebis i magen, det här kontrade hon med att "Ja, där ser du jag hade rätt" Vilken unge!!! :-)
Vi gjorde sedan en kryssning till Helsingfors, då Johanna var hos sin farmor och farfar. Det var efter påskhelgen, vi åkte annandagpåsk. På morgonen när vi var på väg in mot Stockholm så ringde barnmorskan, jag missade samtalet och hon ringde strax innan lunch. Svaret på blodprovet hade kommit och risken för att få ett barn med en kromosomskada var 1:41. Hon rekommenderade ett fostervattenprov. Jag sa åt henne att skriva en remiss och se till att vi fick en tid så snart som möjligt. Detta ordnades så vi fick en tid den 31/3. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Inte för själva provtagningen, men för konsekvenserna. Det finns ju en risk för missfall. Själva provtagningen kändes inte! Nu började en period av oro och lite ångest. Risken för missfall är ju störst under första veckan efter provtagningen. Min mamma tog hand om Johanna första dagen och jag hämtade henne dagen efter. Jag behövde dagen för mig själv. Tack mamma, du är en ängel. Till det här kom då väntan på provsvaret, det skulle dröja 3-4 veckor, om svaret var ok så skickas svaret direkt hem till oss om inte annat till remitterande läkare. Jag kan tycka att det är oetiskt, just med tanke på att om man skulle få ett missfall efter provtagningen så kommer man att härdra missfallet till provtagningen. Får man då ett besked att allt är normalt, vem ska man då halshugga??? Någon måste ju ta ansvaret. Nu var allt ok för våran del. Det var en lättnad när vi fick beskedet. Jag började då att slappna av och började njuta av graviditeten.
Visst har jag varit och är fortfarande jättetrött, helt ofantligt trött och ja, jag måste lägga mig och vila, ibland flera gånger under dagen.
Mina värden sedan vi skrevs in på mödravården:
Vecka 7:
Vikt 93,8
Hb 136
Blt 120/70
Urinodling UA
Vecka 19
Vikt 94,2
Hb 128
Blt 110/60
Fosterljud 152
Vecka 24
Vikt 93,7
Hb 119
Blt 110/60
Fosterljud 156
Symfus/Fundus 23
Vecka 27
Vikt 94,8
Hb 141
Blt 120/60
Glukos 4,2 (Jag vägrade glukosbelastningen pga GBP open. Istället tog BM ett slumpsocker.)
Fosterljud 140
Symfus/Fundus 26,5
Urinodling påvisade liten mängd bakterier och annan blandad kompott. Ny odling lämnad.
Vid det här besöket fick jag reda på att av 100 inskrivna gravida kvinnor så är jag den som har de bästa värdena. Jag är den piggaste blivande mamman som hon har just nu. :-) Hon skulle bara veta hur trött jag är emellanåt, men å andra sidan som jag nämnt tidigare jag lyssnar på min kropp.
Vecka 29
Vikt 96,1
Hb --
Blt 105/60
Fosterljud 144
Symfus/fundus 28,5
Var hos barnmorskan den 30/6 och allt var bra. Hon var nöjd med min lilla viktökning som jag har. Berättade om min värkar som jag haft och hon undrade om jag varit i kontakt med förlossningen, ärligt svarade jag nej. Jag bad även att hon skulle korrigera lite uppgifter i min journal som jag upptäckt var felaktiga. Inget av vikt dock, men jag vill att det ska vara rätt. Nu går min bm på semester så jag har två inbokade besök på landstingets mvc. Det blir nog bra det också. Det här var allt för den här gången.
Vecka 31
Vikt: 95,9 (-0,2)
Hb:--
Blt:126/83
Fosterljud:142
Symfus/fundus: 31
Urinodl. UA
Träffade en jättetrevlig barnmorska på landstinget mvc. Vi fick ta del av all information som lämnas ut hos de kvinnor som går där. Det var ett gäng böcker samt en cd som heter "Välkommen till världen". När vi väntade Johanna så fick även hon den cd:n, men den här var en nyproduktion med massor av nya barnvisor. Jag hade inte väntat mig att vi skulle få den, så jag blev jätteglad. Johanna var väl mest kinkig och pipig igår. Det var så pass att jag funderade på att skicka hem henne och Tommy och gå till MVC själv. Jag sa till Johanna att nästa gång så skulle jag åka själv, det var inte alls populärt. Inte alls vad jag önskade mig. Nu är det två veckor till nästa besök, så får vi väl se vad som har hänt dit intills. Jag fick lämna en ny urinodling, eftersom jag fortfarande har vita blodkroppar och även lite äggvita i urinen. Kommer att få svar här i dag eller i morgon om det är något som måste behandlas. Jag hoppas att jag slipper det med tanke på att jag redan äter en pencillinkur, mot halsfluss då...
Vecka 33
Vikt: 98,7
Hb:--
Blt:114/77
Fosterljud:140
Symfus/fundus: 32
Ja, då har jag varit hos barnmorskan igen och vilken miss. Jag fick för mig att jag skulle vara där 11,30 men det visade sig att jag skulle varit där 10,30. Som tur var så hade bm tid att ta hand om mig trots att jag var en timma sen.
Mina värden är ju fortfarande bra. Bebisen ligger fortfarande i säte, men är fortfarande rörlig. Vi får väl se vad som händer när jag ska till bm nästa gång om det blir frågan om att försöka vända den lilla krabaten eller om jag måste ställa in mig på en sätesförlossning/snitt. Enligt bm jag var hos idag så kan den vända sig fram till vecka 35, därefter får den svårt att vända sig själv. Jag vill helst inte snittas eftersom jag anser att jag redan är så ärrad i kroppen efter operationerna som gjordes förra hösten/vintern, men finns inget annat alternativ så är det väl så det får bli, bebben ska ju ut oavsett. :-) Det var allt för den här gången.
Jag kommer att fylla på här med mer uppgifter om besöken hos barnmorskan.
Den 3/4 gjorde vi rutinultraljudet, vilken skillnad på teknik sedan vi var där med Johanna för 5 år sedan. Nu såg man betydligt mycket mer än vad man gjorde då. Jag fick ett beräknat datum för förlossningen den 14/9-08.
Häromdagen hade jag rejäla förvärkar, vilket jag inte ska ha än, inte enlig min väninna som är gammal barnmorska i allafall. Jag ringde henne och sa mer eller mindre "Hjälp, jag känner mig som en föstföderska, jag har haft förvärkar och har glömt bort hur man andas...." Hon frågade vad jag hade gjort och talade om för mig att jag bara skulle ta det lugnt. Hon talade också om vad det kunde bero på och om jag fick fler värkar tyckte hon att jag skulle ringa in till förlossningen, vilket jag självklart borde ha gjort.. men det tänkte inte jag på!!!! Nåväl, värkarna gick ju över och nu är allt bra igen.
Själv tror jag att värkarna berodde på en snabb förflyttning av bebisen i min mage. Från höger sida till att lägga sig i hängmatta och ev. krypa upp på vänster sidan. :-)
Nästa besök hos barnmorskan har vi på måndag den 14/7, då ska vi till den "allmänna mödravården", eftersom gynspecialisten, där vi normalt sett går, har stängt för sommaren. Det resulterar i att vi får två besök på den allmänna mödravården. Det blir säkert bra det med. Jag är lite nyfiken på vad de kommer att säga om min ringa viktuppgång.
På tisdagen den 15/7 ska vi på ett tillväxt ultraljud och visst är jag nyfiken på om bebisen växer som den ska och att den får all den näring den behöver för att växa och må så bra man nu kan må i en livmoder.
Jag tror det kommer att bli en kvällsbebis, eftersom den har lugnat ner sig på mornarna och håller världens låda på kvällarn. Nu är det lite kul att studera magen, då man kan se hur magen flyttar från ena sidan till den andra. Man ser när den lilla "symbioten" "slåss". Hur som helst den verkar ganska pigg. Som jag säkert nämnt tidigare så har jag ingen uppfattning om det är en pojke eller en flicka. En pensionerad barnmorska som jag känner, säger att hon tror att det blir en pojke, min käre mor och hennes särbo tror också att det blir en pojke. Jag säger det blir vad det blir. Det är lika välkommet oavsett. Tiden går fort nu, nästan lite för fort... snart är det dags att hälsa en ny liten varelse till världen och jag måste säga att jag ser fram emot det.
Johanna är också lite festlig. Hon pussar och håller på med min mage. Hon "lyfter" bebisen. Hon har en stående fråga som hon ställer till mig och det är: "Mamma hur många veckor är vi i nu?" Snacka om att vara involverad i graviditeten. Det har hon förvisso varit sedan hon fick reda på att hon skulle bli storasyster. Hon har varit med på de flesta besök hos barnmorskan och verkar tycka det är kul och lite spännande att lyssna på hjärtljuden.
Den 15/7-08. Var vi på tillväxtultraljud. Allt såg bra ut. Bebisen ligger i säte, men jag antar att den behagar vända på sig innan det är dags för förlossningen. Uppskattade vikt var 1590, vilket skulle vara -8% jämfört med genomsnittet. Bebisen är proptionerlig enligt läkaren. Det var väldigt fascinerande att se den lilla krabaten. Vi kommer att få en ny tid till vecka 36 för ett nytt tillväxt ultraljud. Hoppas då att den lilla krabaten har vänt sig så den ligger med huvudet neråt, annars kanske jag får försöka ställa in mig på en sätesförlossning, jag kan tänka mig att det blir svårt för den lilla att vända sig efter vecka 32/33, eftersom det börjar bli trångt om utrymme i livmodern.
Kommentarer
Trackback
